Det har varit lite svårt att hålla kontinuitet på bloggen de senaste veckorna. Jag har som känt pusslat med vardagen, med mycket jobb, husrenovering och att vara mamma.
Så jag tänkte att jag gör som några av mina fina bloggkollegor och öppnar upp för en liten frågestund, med förhoppning att blåsa lite liv i bloggen om ni fortfarande tittar in här?
En del har ju följt min blogg länge länge, sedan starten för sex år sedan till och med. Men kanske är det någonting som jag inte berättat om än?
Så, fråga mig gärna:)
Jag svarar direkt i kommentarsfältet.
Har ingen fråga, just nu, men det dyker kanske upp någon senare.
Måste bara säga att bilden på er – vilket makalöst foto! Närvaron hos er båda liksom… Den bilden, och de andra, gjorde mig alldeles extra fredagsglad. Och lite mjuk, ända in.
/helena
Tack Helena:) Önskar jag tog tiden att fota mer…men det kommer oftast när ljuset återvänder.
Er fina hund, var kommer den i från? Vad är det för ras? Har sett den på många vackra bilder och alltid undrat.
Visst är hon fin:)
Hon heter Mimer och är en blandras, 75% Alaskan Malamute 25% Cane corso. En super go hund som vi tog över då hon var i behov av en ny familj.
Jag har skrivit mer om det här,
http://www.tuvaminnalinn.se/2013/04/10/med-oron-av-sammet-och-ett-hjarta-av-guld/
Hej och Tack för att du delar med dig av dig i din fina blogg. Jag är nyfiken på vad du jobbar med, är själv utbildad sjuksköterska men jobbar inte som det nu och har inte gjort det på tio år men funderar på hur det skulle vara att jobba som det igen? Tänkte att du nog jobbar med människor på nåt sätt och ville höra lite tankar kring ditt drömjobb som du skrev i nåt inlägg nyligen. Varma hälsningar från Anna
Hej Anna! Jag arbetar på ett behandlingshem som tar emot patienter med svårt självskadebeteende. Jag är betéendevetare och del av ett team som arbetar med dialektisk beteendeterapi. Det är ett fantastiskt arbete, lika givande som utmanande. Jag läste mycket sociologi i början av min utbildning (vilket också är mitt huvudämne), detta ledde mig vidare in på psykisk ohälsa som kom att bli den riktning jag sedan valde. Jag intresserar mig mycket för samspelet mellan individ och samhälle, sociala konstruktioner, normer och strukturer som ofta bidrar, på ett eller annat sätt, till att människor far illa. Det är “hjärtefrågor” som ligger till grund för mitt yrkesval kan man nog säga.
Ville bara säga hej. Tittar in här ett par gånger i veckan. Har precis som du valt lugnet på landet för ett par år sedan, bort från staden. Känner mig också otillräcklig emellanåt. Med barnmorskestudier, en liten pluttis att älska, ett gammalt hus och en övervuxen trädgård att ta tag i och inte minst, en kärlek att vårda. Läser de andra bloggarna på sidan först. Blir inspirerad men också lite frustrerad. Jag vill också ha tid till en perfekt fredagsbukett, typ;). Sen går jag in på din blogg sist, innan jag ska somna, och blir alldeles lugn i magen. Så mkt vackert, helt perfekt operfekt. Tack!
Åh!
Vad fint skrivet:)
Blev så glad för dina ord. Särskilt då jag ibland vacklat över huruvida jag passar in i detta forum. Jag tänker såklart att det är gott med variation, att jag gör mitt och att det också är ett viktigt perspektiv. Men så ibland så känner jag mig lite plågsam och dyster och avklädd. Och ifrågasätter om det finns så många just här som vill läsa det jag skriver.
Nästa gång jag tänker så så ska jag plocka fram dina ord:)
Och när sommaren kommer ska vi plocka blommor i våra övervuxna trädgårdar;)
Hej Minna!
När kommer du till Göteborg? 🙂
Kram<3
Det är bara en tidsfråga:)
Blir säkerligen lite jobbresor till Gbg i framtiden, då ska vi dricka kaffe/vin om om det inte fanns någon morgondag.
Jag har ju läst bloggen rätt så länge kan man säga om än inte från början. Och tittar in regelbundet. Din blogg är som ett favoritfik och jag tröttnar aldrig.
Det jag skulle vilja veta mer om är kanske för personligt. Det här med barn. Jag vill verkligen ha det någongång, men samtidigt skrämmer det mig lite, eller mycket. Har för mig att du sagt/skrivit att du tycker om att vara för dig själv ibland. Hur funkar det med familjelivet? Och hur gör du för liksom hinna med att få se på vackra filmer och lyssna på musik osv. (eller så kanske du inte gör det?)
Och sen helt annan fråga. Om du inte bodde i Skåne på landet och jobbade med det du göra, vad hade du gjort annars? behöver inte vara drömdrömjobbet, men vad hade du trivts med att göra istället?
massa helgpepp och kramar till dig.
Jag har inte tiden:) Är nog det enkla svaret.
Just nu är det mest bara jobb och familj, och jag undrar ca 18 ggr varje dag hur ALLA andra gör. Man får jobba mycket med sin acceptans när man får barn, och för mig har det varit väldigt nyttigt. Jag var aldrig redo, hade jag väntat på att bli det hade jag kunnat vänta i tio år till. Vi hoppade när vi för en stund kände att vi vågade. Och såklart är hon det bästa som jag har:)
Ett annat liv hade vi levt någonstans i Kalifornien. Jag hade satsat ordentligt på Odd Lovin´, rest jorden runt och letat skatter…kanske haft en liten butik i Silver Lake..fotat mer..skrivit mer. Det är en bild som på ett sätt är väldigt mycket jag..och samtidigt saknar den väldigt mycket. Jag behöver ett, för mig, större kall tror jag, något som handlar om mer än bara vackra saker.
Drömmen vore kanske att få tiden att räcka till bägge delar.
Hej, vart vill du vara om tio år?
kram
Jag vill vara där jag är nu, fast i ett färdigrenoverat hus…jag vill kunna lägga pengar på att resa istället. Det känns viktigt för mig att vi kommer dit, där vi kan liksom stanna och tycka att det räcker. Inte bara jaga vidare och vilja göra nytt och mer och annorlunda hela tiden. Vi har ju aktivt valt att bosätta oss på en plats där vi ska kunna ha råd att göra annat än att bara bo..tids nog. Så det är jätte viktigt för mig. Jag vill att Indie ska få uppleva många olika delar av världen.
Sen tänker jag att jag har vidareutbildat mig och arbetar som terapeut om tio år. Kanske har jag blivit lite bättre på att prioritera, lite bättre på vänskap, jag läser definitivt fler böcker 🙂
Tack för att du ger oss läsare plats i din blogg. Jag har ingen fråga just nu utan försjunker i dina vackra bilder och era djupa ögon. Jag tycker det är helt fantastiskt att du bjuder på dig själv och din dotter så mycket. Jag kommer garanterat tillbaka och reflekterar gärna över dina sällsamma texter som går in i mig lika mycket som fotografierna.
Är det stora salen som har ett så spännande golv och härligt blandning på mattor?
Fin 1:a advent!
Tack Meta, det gläder mig att du trivs här och kommer åter:)
Det är den stora salen som syns på bild, det är den som vi renoverar just nu. Där har inte funnits någon vidare isolering, ingen el och fönster har varit igenbommade. Vi har även bytt syllen under golvet och min man har målat väggar och tak. Ett jätte arbete.
Jag är så nyfiken på så mycket, du verkar så klok och insiktsfull. Och lugn. Så jag undrar väl lite hur du har tagit dig dit. Vilket kanske egentligen är en alldeles för stor fråga att svara på, men ändå.
🙂
Tack.
Insikt har nog kommit av att jag varit väldigt vilsen, jag har sökt mycket i mitt liv. Med åren har jag fått ganska stor distans till det egna jaget vilket gör att jag kan problematisera väldigt mycket som har med mig själv att göra, vad mina syften är, varför jag reagerar som jag gör osv. Jag är inte så rädd för mina svagheter längre.
Lugnet kommer kanske ur att jag har en önskan om att leva mitt liv innerligt, i alla sorters känslor. När jag är ledsen är jag ledsen, jag jäktar inte vidare, och jag är framförallt inte rädd för det.
Sen måste jag säga att utbildning har varit jätte viktigt för mig, för hur jag identifierar mig och för hur jag ser på min omvärld. Jag trodde aldrig att det skulle förändra mig så mycket om det faktiskt gjort.
Vilket är ditt bästa ta-körkortstips? Jag har försökt flera gånger men blir så nervös att jag får blackout på uppkörningen.
För mig var en intensivkurs hjälpsamt, jag behövde köra mycket och intensivt.
Men annars, för nervositet så tycker jag det är hjälpsamt att bryta ner känslan och fundera över vad den står för…vems är kraven och förväntningarna? Vad händer om jag misslyckas..igen? Surt såklart. Men någon gång kommer du att lyckas om du kämpar vidare, så är det. Och det kommer att vara värt det.
Lycka till<3
Vill du ha fler barn?
Jo jag tänker att jag vill ha fler barn. Och lika ofta tänker jag att jag nog är galen, eftersom jag kämpar så för att få ihop vardagen redan nu 🙂
Men receptet är nog, kämpa mindre-acceptera mer. Men det är ju inte alltid så lätt att leva som man lär.
Okej, jag kom på en liten sak. Eller snarare en stor. En stor liten fråga från mig här dårå. 😉
Jo, jag tänkte på din lilla flicka, hur skulle du beskriva känslan runt att vara mor till just henne? Jag tänker på att varje individ är unik – du OCH hon. Jag undrar vilka upptäckter du redan har hunnit göra ang. just ditt barn. Vad är speciellt liksom. Har du förundrats över någon egenskap som hon uppvisar extra starkt? Något som du verkligen undrar var det kommer ifrån?
(hoppas att du förstår att jag inte är ute efter att du ska lämna ut din lilla, utan undrar mer om dina känslor, kring att vara mor. Fast samtidigt är det ofta så allmänt hållet när man pratar om små barn. Därför frågar jag som jag gör. Om Dig och henne.)
/helena
Känslan av att vara mamma har förvånat mig på så sätt att den, för mig, varit väldigt fysisk…väldigt mycket på instinkt. Det är skönt när man inser och känner sig trygg i att luta sig mot det. Jag tycker att vi har en bra kommunikation, att jag tidigt lärde mig att förstå henne. Nu förundras jag varje dag över hur otroligt mycket hon kan säga. Hon talar redan i meningar om tre ord, och det känns tidigt även om jag inte har så mycket att jämföra med. Sen är hon målmedveten på ett sätt som jag tror hon har efter sin pappa. Jag hoppas det.
Jag undrar om du har missbruk i din närhet (förutom på jobbet då)? Tips på hur man tacklar det. Jag har en pappa som är alkoholist och ämnet känns så förbjudet och hysch-hysch. Tack för en fin blogg!
Hej Karin!
En av de svåraste frågorna i livet..
Jag har haft missbruk i min närhet, för mig har det alltid landat i att jag behövt jobba med att acceptera det jag inte kunnat förändra…vilket inte är det samma som att godkänna det. Var så ärlig som du kan med din upplevelse, våga stanna i sorgen och rädslan.
Det kan också vara hjälpsamt att vända sig till exempelvis anhörigträffar inom AA, om du inte redan gjort det. Man kan gå dit och bara lyssna, tala om man vill tala. Att inte vara ensam gör ibland den stora skillnaden.
Kram till dig <3
Hej! Älskar din blogg och läser den dagligen. Den känns så hjärtlig och innerligt ärlig.
Vill gärna veta vart du har köpt den fina kimonon?
God jul och gott nytt år!
Hej Veronica! Så kul att du läser:)
Jag fick kimonon av mina man när jag fyllde 30, den är vintage så en likadan är nog dessvärre svårt att få tag i.
Här finns en liknande!
http://www.shopspanishmoss.com/collections/all/products/jewel-of-seas-trophy-silk-kimono