Ett år.
(ett ögonblick och en evighet)
Vi plockade fram den gamla kaffeservisen som kyrkobesökarna brukade dricka sitt kaffe ur på söndagarna när det begav sig.
Och jag beslutade att det viktigaste jag kunde ge henne på hennes födelsedag var var en mamma fri från stress, och köpte således en tårta från närmsta konditori.
Det blev en fin dag.
Juli månad är så vacker.
På baksidan växer hallonbuskarna säkert två meter högt och min man staplar den sista klabben ved inför vintern.
Lite sent plockar vi ner de sista innerfönstren och släpper in ljuset så mycket det bara går.
Och jag,
jag längtar ingen annanstans.
Inte efter något annat alls.
Bra prioritering där – tårtan ser ju dessutom helt ljuvlig ut! Inga ledsna miner hos födelsedagsbarnet heller verkar det som. : )
Tycker så mycket om dina bilder! Inte minst diskbänksbilden, så uttrycksfull i all sin vanlighet. Den påminner mig om att det kan finnas en skönhet också där man inte väntar sig det… för den som har den rätta blicken. ; )
Tårtan var fantastiskt, kändes väldigt hembakt så det var ju väl:)
Tack för fin feedback ang bilderna.
Jag försöker att fotografera vardagen så som den är, så gott det går iaf. Ligger där en gammal blöja och skräpar kanske jag flyttar på den;)
Fina tösen! Ett år går så fort 😉
Verkligen fort, men samtidigt har det hänt så mycket att hösten känns som en evighet sedan.