Ett villrådigt regn

_POD2390

 

Det är något med föräldraskapet som jag försökt att formulera, tidiga mörka mornar, i motvind, snöblandat regn och med salta tårar.
I slutändan så känns det som ensamhet.
Det spelar som ingen roll att vi är två, eller att jag delar upplevelsen med miljarder andra världen över.
Just i de där stunderna. Är det bara jag.
Bara vi, och bandet oss emellan.

Kanske är den där känslan som jag tolkar som ensamhet ett resultat av den tveklöshet som så ofta fyller mig. När det kommer till att vara hennes mamma så kan jag bara vara på ett sätt.
Så jag frågar inte någon vän.
Jag styrker inte mina tankar med teorier.
Allt skalas ner till instinkt, kropp och känsla.
Till att vara ett ensamt berg som funnits i all tid, och i samma stund,
ett villrådigt regn.

 


09 Comments

  • malin
    malin 26 februari, 2015 at 02:40

    Du är så fin, Minna.

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 26 februari, 2015 at 22:45

      Tack detsamma du:)

  • Kajsa
    Kajsa 26 februari, 2015 at 07:52

    Lika vackert beskrivet som vanligt. Indie ska vara lyckligt lottad att få ha dig som mamma!

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 26 februari, 2015 at 22:45

      <3

  • Lisa
    Lisa 26 februari, 2015 at 08:57

    Har sagt det förr men säger det igen, dina texter är är fantastiska o vilka bilder! Tack för att du delar med dig, längtar efter varje nytt inlägg från dig!

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 26 februari, 2015 at 22:45

      Tack snälla du<3
      Hoppas kunna skriva lite mer frekvent framöver.

  • Julia
    Julia 26 februari, 2015 at 16:18

    Lovely photo!

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 26 februari, 2015 at 22:44

      Thanks:)

  • Jenny
    Jenny 30 april, 2015 at 15:23

    Vad vackert, känner sá väl ingen känslan…

Comments are closed here.

Translate »