En plats att andas på

_TML3815

_TML3730

_TML3795

Dagarna är långsamma allt som oftast här.
Och jag håller inte krampaktigt i sommaren.
Det är en befrielse i sig,
och kanske en förutsättning för att på riktigt kunna njuta.

Min man har gallrat i den delen av trädgården som vätter ut mot ån.
Jag tänker att just där ska jag slå mig ner och andas, när löven ändrar färg och stora bitar i mitt pussel förhoppningsvis fallit på sin plats.

 

 


1 Comment

Leave your comment
  • Lovisa
    Lovisa 28 juli, 2014 at 20:28

    Älskar dina bilder. Så vilsamma. Får mig att längta efter en plats med utrymme och luft. Stan känns liksom så trång. Hoppas dina pusselbitar hittar sina platser snart.

Leave your comment

Translate »