Eko

Vi särar på oss första gången på hans sjunde levnadsdag. Jag behöver uppsöka läkare och vill inte exponera honom för miljön. Det rör sig kanske om 30 minuter allt som allt.
Jag står lutad mot en vägg precis intill dörren och observerar tomheten som bor i min kropp nu.
Hjärtat slår i min bröstkorg och följs av ett kraftfullt eko från den plats där han låg.
Hans behov av min fysiska närhet är lika verkligt som mitt behov av hans. Vi ska bli två nu, för alltid sammanlänkade men i varsin kropp. Jag tänker att det är en process som behöver sin tid, som vi aldrig bör slita och dra i.
Det regnar en stund varje dag den veckan, små vitsippsbuketter visnar på fönsterbrädan och jag slår ibland ett öga mot min garderob, väljer dock att stanna i mina gravidtights och min mans mjuka t-shirts.
Jag är inte redo än, för den som jag ska bli nu.
Jag har rest längs den här vägen förut, jag vet att den leder hem, tids nog. Och denna gång är jag inte särskilt rädd. Allt kommer att återfå sin kontur. Jag vet det nu.
Innan jag somnar rör sig min hand i cirklar över den mjuka hud som ombesörjer platsen där han vuxit, hans första land.
Jag håller honom nära.
Och i takt med att han andas läker också hålet inom mig.

Min son.
Zeo Indigo Lou.


09 Comments

  • Linda
    Linda 13 maj, 2016 at 17:50

    Tack. Tack för att du börjat skriva och dela med dig av dina texter igen. De är så vackra och jag blir helt gråtfärdig här i soffan. Och grattis igen till fina sonen!

  • Rebecca
    Rebecca 13 maj, 2016 at 17:51

    Så vackert och så klokt. Känner igen mig så i dina ord, du fångar så ofta essensen av olika tillstånd och känslor. Tack för att du delar med dig och stort grattis till din vackra son!

  • Anette
    Anette 13 maj, 2016 at 17:51

    Åh Minna. Ingen skriver som du! <3

  • Maria
    Maria 13 maj, 2016 at 17:52

    Så plågsamt vackert.. ♡

  • Sanna
    Sanna 13 maj, 2016 at 17:53

    Kan inte annat än att hålla med. Plågsamt vackert. Tårarna är alltid nära. Men på ett bra sätt tänker jag. Och stort grattis till er fina son. Välkommen till världen.

  • Kajsa
    Kajsa 13 maj, 2016 at 17:53

    Jag sitter här och gråter. Det känns trygg att du skriver “allt kommer återfå sin kontur” för herregud vilka känslor som sliter i min kropp just nu. Tack för att du delar med dig! <3

  • Jennifer
    Jennifer 13 maj, 2016 at 17:54

    Men herregud! Du satte precis ord på mina känslor. Jag undrade länge vad den där tomheten kom av, men det känns så klart nu efter att ha läst detta. Sorgen över det som en gång varit vävdes in i det nya, lyckliga. Men jag förstod aldrig varför jag kände sorg. Nu vet jag. Pojken min är alldeles strax ett och känslorna av sorg är för länge sedan borta, nu. Så förvillande det var när jag blev mamma för första gången för ett år sedan, men det var ju precis den här tvåsamheten som hände. Tack!

  • Johanna
    Johanna 26 maj, 2016 at 20:33

    Åh, precis så. Vilken igenkänning, jag önskar jag hade läst det här som nyförlöst.

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 26 maj, 2016 at 22:47

      Tack snälla. Det önskar jag också att jag hade efter min första förlossning:)

Comments are closed here.

Translate »