Om så bara för en sommar..

_Q3A8971_sv_webb

En natt faller regnet.
Jag lägger mig på rygg för att kunna ta in så mycket som möjligt av ljudet då det slår mot marken utanför.
Ingenting är mer förlösande.
Jag ligger så länge, tyst i mörkret trotts att mitt bäcken ännu inte riktigt vill.
En vän skrev till mig för många år sedan att jag var som ett sommarregn. Jag tänker på det fortfarande ibland, att det nog är det finaste jag hört..om mig.

Långsamt landar jag i den verklighet som är nu.
Jag tänker att det kanske mer än något annat handlar om förmågan att inte kämpa emot det som känns kaotiskt.
I bilden som jag har av mig själv är det enkelt.
I den verklighet som är nu behöver jag dock påminna mig själv om vad det är jag värdesätter, vem jag i botten är och att tiden inte väntar.
Inte på någon.

Vi passerar ett hus där en kvinna rycker maskrosor med sina rötter. Min dotter frågar mig varför hon kastar blommorna.  Jag svarar, att hon nog bara plockar dem. Det är som att jag där och då vill skydda henne från något.
Sanningen.
Den att inte alla blommor anses lika vackra.
Den, att inte allt har samma värde. Ännu en liten stund vill jag att hon ska få leva i ovisshet.
Om så bara för en sommar till.

 

Foto – Isabell N Wedin

 


07 Comments

  • Rebecca
    Rebecca 27 maj, 2016 at 00:24

    Dina ord får en att vilja hålla sig kvar och liksom vila i dem. Som alltid, kloka och vackra tankar. ❤

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 27 maj, 2016 at 07:45

      Fint att du tyckte om. Tack <3

  • Kajsa
    Kajsa 1 juni, 2016 at 14:29

    Så fint. Jag kan verkligen förstå det där med att låta ens barn leva i ovisshet så länge det är möjligt. Tack för att du skriver!

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 3 juni, 2016 at 08:54

      Ja, det känns. När hon frågar mig vad krig är, vad som händer med någon som dött eller varför människor flyttar isär 🙁

  • Tuva Minna Linn
    Tuva Minna Linn 3 juni, 2016 at 08:52

    Så fint.
    Tack för att du läser <3

  • Emmie
    Emmie 11 juni, 2016 at 22:11

    Läser nu dina senaste inlägg, flera ord, rader, som jag vill klippa ut och rama in och hänga upp och smaka på om och om igen.
    Så berörande, tankeväckande, djupt vibrerande om livet.
    Så som det är nu, och så som det är lite liknande för mig, här. du målar med orden så det känns.
    Tack

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 12 juni, 2016 at 13:02

      Tack snälla du <3

Comments are closed here.

Translate »