Den fjärde trimestern

_TML5481

Den sjätte natten smyger jag in på hennes rum då hon sover, lägger mig nära och gråter tysta, tunga tårar i hennes hår. Det är välkänt, att varje början också är ett slut.

Det här är slutet på tiden då det bara var vi.
Aldrig kommer den igen.
Och mitt i allt det ljuva måste gråten därför också få finnas.
Jag saknar hennes kropp bredvid min i vår säng. Rörelserna och sättet att andas som bara är hennes.
Min dotter. Hon som på så många sätt befriade mig, från mig själv.
Mina händer skakar av rädsla att inte räcka till den natten.

Det är den sköraste tiden av alla.
Den fjärde trimestern.
Den man brukar kalla bebisbubblan.
Jag tänker på allt som ryms i den, på tårarna och den läkande, läckande kroppen.
På sveda, sår och blodsmak i munnen. På kallt kaffe, stel nacke och katastroftankar.
På dödsångest.
Allt detta blandat med det mjuka.
Allt detta i samma mirakel.

Jag önskar att vi talade om det mer. Alla vi som någon gång vistats på denna planet.
Jag önskar att den fick vara filterlös och sann.
Historien som handlar om livets början.
Den som handlar om födelsen, av både en mamma och ett barn.


07 Comments

  • Miri
    Miri 13 maj, 2016 at 17:45

    Det er smukt. Du skriver så stærkt, så megen kraft i dine sårbare ord. Jeg bliver stolt af at være mor 🙂

  • Cattis
    Cattis 13 maj, 2016 at 17:46

    Så vackert, rörande och fint beskrivet <3

  • Sanna
    Sanna 13 maj, 2016 at 17:47

    Så vackert. Så sant. Jag är så glad att du har börjat skriva igen. Tack.

  • Helena
    Helena 23 juni, 2016 at 10:53

    Tack för din sårbarhet och din förmåga att uttrycka dig så vackert. Mina ögon tåras och en känsla av vemod, på ett behagligt sätt, sprider sig inom mig.

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 25 juni, 2016 at 11:45

      Tack för fina ord. Glad att du uppskattar texterna <3

  • Anna
    Anna 21 november, 2016 at 15:54

    Det du skriver är så sant, och så oerhört vackert formulerat. Min dotter är snart 1,5 år och först nu känner jag att jag börjar kunna greppa vad jag varit med om och hur jag ska förhålla mig till det. Det är så sant att vi borde prata mer om födelsen av mamman, av föräldern. För mig kom det som en chock, den känslomässiga stormen, ångesten, och känslan av en kärlek starkare än något. När jag läste den här texten, och de andra du skrivit om den fjärde trimestern, hjälpte det mig verkligen. Tack.

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 28 november, 2016 at 13:38

      Vad roligt att höra att texterna gav dig något <3
      tack för att du ville dela med dig.
      Kram

Comments are closed here.

Translate »