Luft eller sten

_TML0598 _TML0612 _TML0624 _TML0626

Jag går i regnet med blicken fäst snett nedåt i luften, den vidrör aldrig marken.
Allt hinner suddas ut  i luftrummet.
Ögonen fylls med tårar som pressas åter i sin kanal.
Inte nu bestämmer sinnet över hjärtat.
Inte nu.
Jag behöver ringa min mamma helt kort. Högerhandens fingrar söker irriterat hennes namn.
Hon behöll sitt flicknamn och återfinns därför aldrig under bokstaven L tillsammans med de andra i den innersta av cirklar.
När jag finner hennes namn kommer vågen över mig ännu en gång.
En länk mellan hennes existens och min.
Och jag vill gråta som ett barn.
Och samtidigt är jag någon slags vuxen med portföljliknande väska, viktiga papper och mascara som inte skall rinna just nu.
Det är första gången jag lämnar honom.
Han gråter och jag går sönder på platser inom mig som aldrig helt kommer att återfå sin form.
I tusen och åter tusen bitar faller någonting till marken.
Jag blir till luft eller till sten.
Det är som att jag inte vet.
Men jag varken andas eller gråter.
Ingenting är så fysiskt.
Det är att vara ett berg.
Och samtidigt bära ett.
Det är att alltid i hjärtat veta säkert.
Och samtidigt alltid vara rädd.
Det är att aldrig mer vara ensam.
Det är att alltid vara ensam.


08 Comments

  • miaanderberg
    miaanderberg 19 september, 2017 at 09:27

    Skriv Mamma vid hennes namn så hittar du henne alltid lätt. Min har så många namn i telefonen men någonstans har jag skrivit Mor. Precis som jag sa när jag var barn och för att jag alltid är och förblir hennes barn. Hur gammal och vuxen jag än blir. En äldre kvinna sa det till mig då hennes gamla mor låg för döden, dement och på väg. “Hon kommer alltid att vara min mamma och jag hennes barn och hos henne får jag lova att känna mig liten.”

  • Emmie
    Emmie 20 september, 2017 at 22:04

    Det är en smärta utan dess like, så trasigt inom och så ogreppbart på något sätt. Du beskriver det som alltid på ett så vackert för mig väldigt tilltalande sätt.

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 28 september, 2017 at 07:50

      Tack Emmie <3

  • thebeautyedit
    thebeautyedit 20 september, 2017 at 22:28

    Så vackert, Minna!

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 28 september, 2017 at 07:50

      Tack kära du <3

  • Laila
    Laila 21 september, 2017 at 11:19

    Din tekst rørte mig sådan.

    Hvor er det godt, du har en pagt med elementerne, Tuva Minna Linn.

    Jeg tror det er dem, der er kraften i skrivning. Og i livet.

    Varme hilsner fra Laila

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 28 september, 2017 at 07:51

      Åh <3
      Så fint formulerat.
      Kram till dig.

  • Tuva Minna Linn
    Tuva Minna Linn 28 september, 2017 at 07:49

    Ja. Det är verkliga det svåraste.
    Fy tusan.
    Kram till dig <3.

Comments are closed here.

Translate »