4/7

 

_TML9985-2

_TML9981-2

 

Jag plockar åkervädd längs dikeskanten på min långpromenad med hunden och den lilla som sover.
Jag tycker om de krokiga stjälkarna. Hur de känns som en symbol för livet självt.
Förra veckan kändes det som om jag åkte pendeltåg mellan olika världar,
mer än vanligt.
Det var svårt att finna ro till att dela med mig av något.
Socialt arbete är en välsignelse. Men det är också allt som oftast de där resorna från en verklighet till en annan.
Det kan vara det som tröttar under huden. Som gör att en är där men ändå också alltid lite inte.
Men likväl får det livet att kännas både begripligt, greppbart och större.
Vi är nog många som söker balansen,
mellan det personliga kallet långt därinne,
och allt det andra.

 


02 Comments

  • Sandra
    Sandra 5 juli, 2017 at 21:33

    Håller med. Balansen kommer mer och mer med åren tycker jag. . Men så ibland är det svårt. Socialt (och psykiatriskt) arbete är det bästa och svåraste som finns. På samma gång.

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 6 juli, 2017 at 22:39

      Visst är det så, en lär sig den hårda vägen om inte annat.
      Kram till dig.

Comments are closed here.

Translate »