Vikta hörn

_TML9153

Under ett strömavbrott läser jag Bruno K.Öijer med ben och fötter under ett täcke med snirkliga blommor.
Redan vid sida 47 har jag markerat fyra sidor med vikta hörn. Första gången läser jag för melodierna, för meningar som bryter igenom med sylvass precision. De som lämnar mig med en kittlande känsla av lika delar beundran som avund (ett som inte är färgat i mörka toner).

“..hon kan ha lovat att söka upp dig en natt
men inte gett dig chansen att öppna
stått och knackat på din dörr
med knogar av vind”

Jag viker för att sedan återvända.
Som en markerad plats på en karta där utsikten var särskilt vacker eller stupet farligt brant.

Vintern backar långsamt och lämnar torra partier efter sig på min vänstra underarm.
Som groparna en period av kraftfullt regn kan åstadkomma på en landsväg.
Den kom åt mig.
Men aldrig på insidan.


04 Comments

  • Nette
    Nette 3 mars, 2017 at 16:21

    Hej! Vilken bok av Bruno K. Öijer läser du? Gillar poesi ❤

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 5 mars, 2017 at 21:45

      Och natten viskade Annabel Lee, rekommenderas <3

  • JennyAnn Lindberg
    JennyAnn Lindberg 11 mars, 2017 at 16:21

    jag vill läsa din bok! du skriver så otroligt vackert. älskar dina formuleringar. blir inspirerad och mina tankar tar nya vändor. din blogg är den finaste som finns. med vänlig hälsning JennyAnn

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 12 mars, 2017 at 21:22

      Tack:)
      Du ska veta att jag blev så väldigt glad av dessa rader <3

Comments are closed here.

Translate »