Lager av liv

  _TML8613

Molnen är inte längre verkliga.
De ligger som stora gråblå sjok längs horisonten. Jag sitter på tåget och tycker om hur världen utanför passerar i olika lager. De gråblå sjoken i horisonten som ligger nästan helt stilla, sedan ljusen från byggnader och gator, och närmast de svarta trädkropparna som inte går att fästa blicken vid.
Jag kan bara veta att det är träd av erfarenhet. Om min son varit vaken hade han sett något annat.
Vad vet jag inte.

På sätet bredvid vilar en bok och en krämvit tröja jag fann åt honom i en secondhand butik.
Jag tänker att jag borde plocka upp boken, passa på då han sover tungt mot mitt bröst. Jag vet att det är november och att jag borde drunkna i något.
Ta varje chans.

Jag ser kritiskt på orden, på bilderna och på mitt nyfärgade hår.
Det är kanske inte rimligt att gråta men jag gör det ändå. För det handlar om mer än så.
Det gör det alltid.
I varje stund av liv finns lager.
I varje orimlig gråt även de stora gråblå molnen i horisonten, ljusen och de svarta trädkropparna som inte går att fästa blicken vid.

 


02 Comments

  • Rebecca
    Rebecca 6 november, 2016 at 16:22

    Jag blir ofta mer kritisk mot mig själv vid den här tiden av året. Trots att jag vet att jag behöver ta lite extra väl hand om mig just då. Tänker att gråten kommer när den behöver och kanske i ett helt annat sammanhang än där den först började gro. Dina texter och bilder är dovt vackra som alltid. Och jag tycker att du var fin i håret ❤

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 6 november, 2016 at 20:41

      Där den började gro…:)
      Det var fint.

      PS, jag fick komma och korrigera färgen lite så nu känns det bra. Phu 😉

Comments are closed here.

Translate »