Den lilla båten och dess hamn

_TML7830_TML7872

 

När regnet väl faller är det med just sådan kraft jag hade kunnat hoppas på.
Jag har alltid känt en dragning till ljudet av sådant som faller, kanske allra helst vatten.
När det bara är vi två badar jag honom för första gången i köket. Jag spelar Townes Van Zandt och det är ett ögonblick som stannar kvar.
Himlen utanför upplevs duvblå mot de trädtoppar som skiftat från liv till död.
och då dagens sista ljus slår mot diskbänken blir allt kallt och djupt, hans blå ögon, den bleka huden och ljudet av vattnet som rinner från kranen.
Då jag varsamt sänker ned honom så att ryggen möter vattenytan söker han mina ögon med en fråga. Den som handlar om trygghet.
Och däremellan oss finns denna ordlösa kommunikation.
Den lilla båten och dess hamn.

 


06 Comments

  • Kajsa
    Kajsa 26 september, 2016 at 16:32

    Så fint. Speciellt det där om den sökande blicken som innebär trygghet. <3

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 4 oktober, 2016 at 20:53

      Mmm, den har varit så tydlig hos honom. Skiljer sig så från hans vanliga uttryck.

  • Anna
    Anna 26 september, 2016 at 20:54

    Tycker så mycket om det du skriver i din blogg. Det går rakt in i hjärtat och berör alltid. Läser ofta med en tår vilande i ögonvrån för att det är så vackert och igenkännande.

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 4 oktober, 2016 at 20:52

      Så fint, tack Anna, det gör mig glad.

  • Tina
    Tina 29 september, 2016 at 20:41

    Idag är det min blick som söker med en tunn frågande skugga.

    Hon är stor och har funnit en stig att vandra och jag borde kanske inte fråga. Kan inte längre kräva svar.

    Borde inte riskera att störa. Jag vet.

    Fast det ögat vill frågar efter kanske alltid får sökas. Även av en mamma.

    <3

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 4 oktober, 2016 at 20:51

      Det får det <3
      Tack för att du delar med dig av din reflektion:)

Comments are closed here.

Translate »