Bakom bilderna

Jag får ofta frågan hur jag tar mina självporträtt rent tekniskt och därför tänkte jag dela med mig av just detta. Jag tänkte även skriva lite om hur jag tänker rent bildmässigt när jag fotograferar och bildbehandlar.

 

UTRUSTNINGEN

Här ovan ser ni den lilla utrustning jag använder. Ofta vandrar jag till platserna jag fotograferar på och då går det inte att släpa på tung utrustning. I många år använde jag bara 10 sekunders utlösaren i kamera och sprang fram och tillbaka men med en fjärrutlösare är allt mycket enklare och effektivare. Jag har använt Canon kameror sedan jag började som fotograf och just nu har jag två 5D mark 3 och en 5D mark 4. Objektivet jag oftast använder för självporträtt är en zoom för att jag inte ska vara låst vid ett utsnitt när jag väl hittat en plats jag tycker passar. Annars föredrar jag att fotografera med fasta gluggar då jag tycker kvalitén i regel är finare. För att kameran ska stå stadigt använder jag ett stativ, detta är gjort av kolfiber vilket gör det lätt att bära. I kameran har jag två minneskort, ett som registrerar RAW filer och ett som registrerar JPG filer som en extra backup.

 

PROCESSEN

Förra året åkte jag till Island för jag tyckte det var den perfekta platsen att åka till och dokumentera mitt gravida tillstånd. Jag åkte ringleden runt tillsammans med en vän (om du är nyfiken hittar du ett inlägg om detta här). Bilderna ni ser här nedan är tagna på Skaftafell när solen håller på att gå ner över bergen. Till min förvåning hade alla människor runt omkring börjat ta sig ner till campingen. Då såg jag min möjlighet att ta de där nakenbilderna jag funderat på. Det första jag gör när jag ska ta ett självporträtt är att se mig omkring för att hitta en bakgrund jag tycker passar. Nästa steg är att se så att ljuset är vackert och genom att aktivt välja de sista ljustimmarna på dygnet får jag oftast ett lättarbetat och mjukt ljus. Just denna platsen gav mig möjligheten att skapa två bilder, en där bakgrunden styrde och en där ljuset var det viktigaste. Steg tre i processen är att sätta rätt inställningar i kameran så jag får en bildfil med mycket information i både de ljusa och mörka partier samt att sätta skärpan. Eftersom min vän var med mig på vandringen kunde jag ställa skärpan på henne och därefter sätta kameran på manuellt läge. Är jag ensam brukar jag ta sikte på något på marken och sedan ställa mig själv och ta en provbild för att se att den sitter. Fjärrutlösaren gör det möjligt för mig att ställa in så en bild tas i sekunden. Jag tycker om att inte veta när bilden tas så jag kan fånga en rörelse och få en mindre uppställd känsla. När alla inställningar är klara är det dags att börja skapa. Ibland har jag en färdig tanke men oftast känner jag in energin på platsen och låter bilden komma naturligt till mig. Det var inte förrän jag tagit bild ett som jag insåg att min siluett med armen uppe gjorde att jag påminde om berget bakom. Eftersom min tanke hade varit att jag ville vara en del av naturen kändes den bilden helt rätt. Genom att göra bilden svartvit blev det ännu mer tydligt och jag tyckte om hur det blev två fält i bilden, ett ljust och ett mörkt där jag blev mer framträdande.

När denna bilden var tagen såg jag hur vacker solnedgången var på andra hållet. Jag ställde snabbt om både stativ och inställningarna på kameran. Jag vill tillägg att det var under 10 grader och blåsigt så jag visste att jag inte bara hade tidspress på grund av ljuset. Detta var en bild som blev till helt spontant men som även denna har något kraftfullt över sig. Jag tycker man kan känna att den är mer spontan och naturlig. Ännu en gång gjorde jag bilden svartvit för att min kropp skulle vara mest i fokus i bilden.

Vilken av bilderna föredrar du och varför?  Hade varit både intressant och roligt att veta.


No Comment

Leave your comment

Leave your comment

Translate »