Om sommaren och nu.

mittsovrum4

Jag går över knarrande plankor med min tekopp och försöker ta in det nya i min kropp. Ingenting är färdigt ännu och jag funderar över färg till sovrummet fast det egentligen är helt oviktigt.

mittsovrum2

Mest funderar jag över större saker. Som att vi måste se till att få en uppsättning allergimedicin till. Och hur gör man med julen nu? Och annat viktigt. Det snurrar i mitt huvud just nu och om du har stött på mig i något sammanhang det här året så var det nog inte riktigt jag… Om kvällarna försöker jag samla alla mina tankar och reda ut mig själv i den vackra boken om kom med posten.

Nannapallejonna

Det var en lång, vacker och väldigt sorglig sommar för mig. Efter hav och lövskogar och soliga klippor tog det slut sen och min allra största sorg är att inte få ha dem hos mig jämt. Du förstår säkert. Och säkert kommer vi in i det så småningom. Men fy tusan vad mycket längtan som bor i min kropp just nu. Vill bara frysa dom här ögonblicken med barnen i famnen. Ha dem hos mig alltid.


17 Comments

  • Skorstenshuv
    Skorstenshuv 8 oktober, 2014 at 08:15

    Det låter lite sur) Hösten?

  • Annafelicia
    Annafelicia 8 oktober, 2014 at 08:26

    Stor kram på dig! <3

  • chezwood
    chezwood 8 oktober, 2014 at 09:34

    Känner med dig, stor kram <3

  • Mikaela
    Mikaela 8 oktober, 2014 at 09:43

    En kram från någon du inte känner men som är absolut säker på att det tunga nu kommer göra dig till en starkare människa sen, på andra sidan. När du tagit dig igenom stormen… Kämpa på! ❤️

  • anna
    anna 8 oktober, 2014 at 12:00

    har varit där och vet hur tungt det är. stora kramar till dig.

  • elin
    elin 8 oktober, 2014 at 12:37

    hoppas, hoppas, hoppas att det tunga sakta men säkert komma försvinna och att allt kommer att bli bra på ett nytt sätt och att du kommer att kunna andas igen.

  • sara
    sara 8 oktober, 2014 at 13:26

    Läser dina ord och misstar dem för mina egna. Jag är i precis samma situation just i denna stund. Hur överlever man denna sorg över livets oönskade vändning? “Sorgen som inga blommor får” läste jag att det kallas. Så sant. Hoppas att du finner styrks att leva det nya livet. Vänjer sig gör man nog aldrig men man måste lära sig leva med det.
    Kram från okänd

  • Tuva Minna Linn
    Tuva Minna Linn 8 oktober, 2014 at 20:02

    Så hemskt tråkigt att höra Nanna.
    Stor kram till dig.

  • Karin A
    Karin A 8 oktober, 2014 at 20:07

    Så fint i allt det tråkiga! Stor kram till dig!

  • Linda
    Linda 8 oktober, 2014 at 21:15

    Många ♥ och styrketankar till dig!
    /Linda

  • krickelin
    krickelin 9 oktober, 2014 at 09:01

    Stora styrkekramar här också. Så fint du har det i ditt nya. Detta kommer du landa bra i så småningom, var så säker. Men förbaskat sorgligt såklart…

  • Sara
    Sara 9 oktober, 2014 at 14:35

    Älskade vän ❤️ Det blir bra det här. Bäst för er alla. Massa kramar

  • Camilla
    Camilla 9 oktober, 2014 at 20:26

    Åh nej. Fasen va tråkigt. Kan bara föreställa mig hur smärtsamt det måste kännas att inte alltid ha sina barn hos sig. Livet. Livet. Djupaste dalar å lyckliga toppar. Du ska igenom det där nystanet av känslor och sorg nu. Och igenom kommer du. Håll i dig under tiden. Håll i andra. Håll i dina hjärtan. Styrka till dig!

  • Hanna
    Hanna 9 oktober, 2014 at 20:53

    Dina ord gör att jag får rysningar på kroppen. Du har en otrolig förmåga att uttrycka dig och man känner genast dina känslor. Världens största och varmaste kram till dig.

  • Anna
    Anna 10 oktober, 2014 at 09:11

    Åh, jag känner verkligen med dig, även om vi inte känner varandra. Träffade dig på en basar för något år sedan för att köpa en karta och slogs av vilken fin person du verkar vara. Du kommer ta dig igen det här, även om det smärtar på så många olika sätt på vägen. Kram från en vän på avstånd!

  • Emma i Gbg
    Emma i Gbg 15 oktober, 2014 at 09:10

    Mina ögon blir plötsligt blanka när jag läser din text.. Känner din sorg å kanske lite extra mycket nu när jag själv blivit mamma. Du verkar vara en fin person och jag känner kanske extra med dig eftersom jag också har den där lite extra sköra sidan, precis som du verkar ha. Men, det kommer att bli bra det här nya livet med, även om det säkert tar ett tag innan du har landat. Försök att vila i det nu när det känns extra tungt, även om det inte alltid är så lätt. Kram

  • Sara
    Sara 3 november, 2014 at 23:25

    Åå, Nanna. Jag har inte läst på ett tag, men så gick jag plötsligt in idag och fast jag redan förstod långt tidigare, ville jag inte läsa det som stod. Jag känner inte dig, men började ändå gråta när jag läste det här inlägget och alla kommentarer. Det måste göra så oerhört ont. Du skriver så väldigt, väldigt fint. Kram

Comments are closed here.

Translate »