Om morgonen och tiden.

 

liteformiddag1

Vår morgon började 05:30 vilket man får tycka är ganska snällt med tanke på tidsomställningen. Om vi tidigare turades om att få sova in i det sista, kan jag nu när jag är ensam njuta av dom här tidiga mornarna på ett helt nytt sätt. Varje sekund med barnen är värdefull och ingen tid ska sovas bort.

Efter dagislämning tryckte jag ner den störta biten ingefära i centrifugen, ihop med äpplen och morot. Jag känner mig fortfarande inte frisk och undrar om det kan vara halsfluss. Jag kan ju verkligen ingenting om sånt här…

greyday1

Ett sommarminne.

Precis så här vill jag hålla honom. Känner att han behöver det extra mycket just nu så i eftermiddag tänker jag ta barnen i handen och gå ut i skogen, ner till vattnet eller något annat mysigt.

aspero3

Och henne.

Ni kanske tycker att jag tjatar om saknaden och tiden och längtan och sorgen och samvetet. Eller kanske inte. Jag har inte riktigt koll…. Men nu måste jag hur som helst samla ihop mig själv, kamera och annat för här ska fotas en kul grej efter lunch.


15 Comments

  • Tuva Minna Linn
    Tuva Minna Linn 30 oktober, 2014 at 12:17

    Man ska blogga om där man befinner sig tycker jag.
    Så gör du det…hur länge och hur mycket du vill.
    <3

    • sa-fint-jag-vill
      sa-fint-jag-vill 1 november, 2014 at 22:22

      Tack Minna, så tycker ju jag med… kram

  • Pia
    Pia 30 oktober, 2014 at 17:02

    Tycker att du är fantastisk som delar med dig och är så personlig. Har varit där du är nu så jag vet att saknaden ibland är obeskrivlig. MEN, det blir bättre. Jag lovar!
    Kram

    • sa-fint-jag-vill
      sa-fint-jag-vill 1 november, 2014 at 22:23

      Tack snälla! Precis sådant man behöver höra emellanåt. Så svårt att förstå att man ska “vänja” sig vid detta.

  • Hanna
    Hanna 30 oktober, 2014 at 19:47

    Älskar att läsa dina texter och se dina vackra bilder. Så fortsätt att vara den du är. Jag har själv två barn men har inte genomgått det jobbiga du gör. Men genom att läsa det du genomgår och ditt fina sätt du sätt du beskriver allt, gör att jag uppskattar mina barn ännu mer och värdesätter varje minut med dom. Så tack för att du delar med dig.

    • sa-fint-jag-vill
      sa-fint-jag-vill 1 november, 2014 at 22:24

      Tack <3 det gör mig väldigt glad att du uppskattar mina texter och bilder. Och det gör mig glad om jag kan få andra att se sin tillvaro på ett nytt sätt och uppskatta stunderna med dom små ännu mer.

  • Lo
    Lo 30 oktober, 2014 at 22:14

    Värdesätter dina ord om saknaden oehört. Har själv gått igenom det du nu går igenom och känner att du sätter ord på det jag känner. Att vilja krama ur varenda minut tillsammans med barnen.Skönt att känna att vi är fler. Heja dig!

    • sa-fint-jag-vill
      sa-fint-jag-vill 1 november, 2014 at 22:26

      åh du… ja visst betyder det mycket att känna att man inte är ensam i den här sorgen. För man kan ju verkligen känna sig så sjukt ensam emellanåt när man plötsligt står själv. Heja dig också! stor kram

  • Sandra
    Sandra 31 oktober, 2014 at 07:02

    Inte ett dugg trött på det. Älskar det riktiga i texter. Vardagen, tankar, livet. Fortsätt precis så. Det är vackert.
    Trevlig helg.
    Kram

    • sa-fint-jag-vill
      sa-fint-jag-vill 1 november, 2014 at 22:28

      Det gör mig väldigt glad att det uppskattas.. för jag tycker verkligen inte om när det blir för ytligt. Vill kunna dela med mig.
      kram till dig

  • Hedvig
    Hedvig 31 oktober, 2014 at 08:23

    Älskar dom bilderna på dig och barnen. Det är så mycket känsla i dem att jag får tårar i ögonen varje gång jag ser dem. <3

    • sa-fint-jag-vill
      sa-fint-jag-vill 1 november, 2014 at 22:28

      Tack kära <3 …

  • krickelin
    krickelin 31 oktober, 2014 at 09:41

    Jag tycker att det är storartat att du delar med dig av det svåra här på ett vackert och skört sätt. varm kram

    • sa-fint-jag-vill
      sa-fint-jag-vill 1 november, 2014 at 22:31

      Tack Kristin <3 Jag skulle nog inte kunna blogga om jag inte fick vara personlig emellanåt. Glad att det uppskattas. Stor kram

  • anna
    anna 4 november, 2014 at 14:57

    nej du tjatar verkligen inte. det är bland det svåraste en kan gå igenom tror jag, så upplevde jag det i alla fall. som en enorm sorg, och en enorm förlust, en slags död faktiskt… jag tycker det är starkt och fint att du skriver om det, vi är många som känner igen oss. kram till dig.

Comments are closed here.

Translate »