Min vän Tuva Minna Linn

Vi har bara känt varandra 1,5 år men följt varandra längre än så, genom våra texter. Svårt att sätta fingret på vad som händer i mötet med vissa människor, men med Minna har det alltid fallit sig så naturligt för mig. Minns när vi träffades första gången på en bloggträff och skulle styra upp en dukning tillsammans. Vi två smet iväg och plockade blommor i en trädgård och där medan vi hukade oss över rabatterna frågade hon så där direkt om vad som hände mellan mig och spanjoren och jag berättade om öppenheten vi hade, alla filosofiska frågor och hur svårt men intressant det var. Hennes sätt att fråga, dyka ner i det personliga och ta sig tid att lyssna är något jag värdesätter otroligt högt.

Sen kom sommaren och hon tog med oss till Österlen. Tror aldrig att jag egentligen beskrivit den aparta känsla jag ofta känt sen jag separerade. Att plötsligt aldrig ingå i något självklart sammanhang när det kommer till högtider, det tuffa med att själv styra upp semestrar och lov. Både emotionellt, ekonomiskt och tidsmässigt. Men trots att vi levde helt olika liv då, kändes det som om hon på ett naturligt sätt förstod allt detta av sig själv. Styrde upp med bilar, tält, sovsäckar och allt sånt som jag inte äger eller kan genomföra själv. Har ju inte ens körkort.

Här tältade vi precis intill vattnet. Så surrealistiskt att vakna till. Och medan regnet smattrade utanför satt vi inne och pratade om livets alla dimensioner.

Älskar Minnas fotografiska öga. Hur hon fångar det vackra i en vardag.

Ljuset.

Eller febriga timmar.

Livet. Naturligt och oförställd. Aldrig tillrättalagt.

Det finns få bloggare som skapar sådant lugn som hon trots texter som emellanåt förmedlar brutal ärlighet och smärta. Alltid poetiskt, alltid modigt.

Livet som händer nu.

Hela tiden var jag modig.

Hela tiden vad Du modig.

Snart sitter hon i mitt kök igen. Vet nog ingen i denna bloggvärlden som uppskattar ett hyreskök som hon, att det kan kännas så naturligt att bjuda in och landa i det skeva som jag inte själv har valt. Så himla fint med en vän som man kan ringa eller texta när som helst på dygnet. Och även när vi inte når varandra så känner jag att hon är med mig. Jag med henne. Vi rör oss på samma frekvens. Mitt i allvaret så finns det få som jag samtidigt kan skratta med mitt i kaoset.

Så konstnärlig, estetisk, rolig och klok.

Älskade @tuvaminnalinn, vad skulle jag göra utan dig? 

<3

 

Foto: 4 – 7  Tuva Minna Linn, 8 – 9  Isabell N Wedin


05 Comments

Leave your comment
  • Sonja Stendera
    Sonja Stendera 15 november, 2018 at 15:13

    Vad är dåligt med hyreskök???

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 15 november, 2018 at 16:20

      Precis ingenting <3 (enl mig) Vill gärna se mer hyresbostäder att inspireras av, tyvärr sker det lite för sällan (i ex magasin) är min upplevelse.
      Tråkigt om du uppfattade texten som att jag eller Nanna är dömande på något vis.

      • Ann Beskow
        Ann Beskow 15 november, 2018 at 17:07

        En så otroligt fin beskrivning av en riktig vän❤️ Sån himla tur att ni kom i varandras väg

  • E
    E 15 november, 2018 at 15:50

    ❤️

  • Elin Jensdotter Hont
    Elin Jensdotter Hont 15 november, 2018 at 20:05

    Va fint du beskriver er vänskap!

Leave your comment

Translate »