En dag är allting annorlunda

En kväll ser jag min pappa hålla sin mammas hand.
Tillsammans räknar de trappstegen hon skall kliva upp för på det språket jag aldrig lärde mig att tala.
Tillsammans räknar de långsamt till tre.

Jag tänker mycket på händer.
Livet blir så påtagligt när man ser på dem.
Min sons små fingrar virade om mina.
Hans mjukt knytna näve mot lakanet då han sover.
Vecken där underarm blir till hand, den plats där en tydlig handled ännu inte riktigt finns.

En dag är det kanske jag som söker stöd i denna hand.
En dag räknar vi kanske långsamt till tre.
En dag,
är allting annorlunda.