No feeling is final

Tiden nu är så långt ifrån vad jag önskade. Allting skakas om och någon sa att oavsett vad det handlar om så är det ju just det det gör. Tack min vän för att du kom hit med middag, flätade mitt hår och gav mig fler perspektiv.

Kanske är det julen som gör det svårare. Alla högtider som ligger framför oss och som skulle kunna göra min värld glittrig, varm och ljus, men som tornar upp sig som berg precis framför mig. Kanske för att jag i år inte kommer att fira med mina barn, kanske för att tvåsamhetsnormen är så tydlig kring högtider.

Jag längtar efter våren, sol mot ansiktet och andra känslor. No feeling is final, brukar hon skriva till mig när det känns som värst. Tack för det älskade vän.

Om du ska köpa dina julklappar i år, tänker jag att små ting är gott nog. En notebook från Grandpa, tändstickor från FGL. En fin handkräm  eller något från loppis. Katten, silverringen och broschen ska lillasyster få och jag betalade inte mer än en tia totalt, men vet att hon kommer bli jätteglad. Silver är ju också så fint att fynda där, liksom keramik…

Själv har jag bestämt mig för att i första hand leta i mitt eget hem. Jag har så mycket fint som någon annan skulle uppskatta mer.

En kalender tycker jag också är en fin julklapp att ge bort. Denna från Frankie fick jag av mina vänner på Vintagefabriken, så fint att rama in konstverken sedan när månaden passerat. Det kan man ju också ge vidare i present till någon annan.

På sistone har jag rensat ut och sålt minst tio par jeans ur min garderob, sprungit tills jag fått blodsmak i munnen och köpt ett par manchesterjeans med hög midja. Skrivit ett långt brev till någon, haft svårt för att äta och flyttat runt mina amaryllis mellan köket och vardagsrummet flera gånger om dagen.

Tio kronor för min nya favoritmugg, bra fynd.

 Och så har jag lyssnat på Rufus Wainwright, alltid tryggt att låta musiken vara konstant.

Fick ett kort men genuint möte med någon igår. Hon frågade och jag rämnade. Tacksam för sådana människor som har modet att mötas även i det svåra. Hoppas att jag kan få vara en sådan medmänniska för någon annan.

Nu tar vi hand om varandra <3


08 Comments

Leave your comment
  • Anna
    Anna 11 december, 2018 at 19:05

    Åh, vilket fint inlägg. Jag upplever också denna tid som väldigt svår. Fundamenten har rasat och jag försöker finna ro i jultiden, men för första gången är den lite skrämmande. Tog aldrig fram adventsljusstaken, för tideräkningen känns svår i år. Att genom stearinljus räkna ner, när nuet känns tillräckligt långt.

    Men i det här inlägget, dina ord och foton, fick jag ro. Lite som en kram genom internet. Skickar en tillbaka till dig, och hoppas att du får fler mellanrum som de som gav dig flätat hår och varma ord.

    • Nanna van Berlekom
      Nanna van Berlekom 11 december, 2018 at 19:53

      Tack Anna, det gör mig glad att jag kan ge något till någon annan i denna svåra situation. Önskar verkligen att du också får lite ro i dessa tider, njuta av små ting, känna att det vi gör är gott nog. Varm kram <3

  • rebecka
    rebecka 11 december, 2018 at 22:47

    tack för de orden. kanske är det just skimret man upplever stundtals som gör de andra stunderna extra mörka den här tiden. ska börja flytta amaryllisarna.

  • Susanne
    Susanne 12 december, 2018 at 06:36

    Yes your words feels really warm and near. Fits my own thoughts straight into my heart. Like a lovely in the internet yes… and now let’s take care of each other ✨

  • Alicia
    Alicia 12 december, 2018 at 15:58

    Åh Nanna, det var länge sedan jag skrev till dig, men jag läser alltid. Ännu en till jul som kommer att passera precis lika fort som alla andra. Jag är själv inte så förtjust i julen längre, jag ser det mer som en vanlig ledighet där folk går bananas och konsumerar massor. Jag försöker tänka på att högtider har andra hittat på och jag kan hitta mina egna eller så flyttar jag bara datumet på befintliga 🙂
    Stor kram till dig, du är fin i dina manchester byxor och katten kommer din dotter älska.

  • enannanhelena
    enannanhelena 14 december, 2018 at 03:03

    Det är väldigt, väldigt sällan – för att inte säga aldrig – som jag kommenterar något på bloggar numera. Men, du slog an något inom mig, Nanna.

    Brukade ju ofta hänga bland mina favoritbloggare förr. Många av dem finns inte längre kvar i den nu betydligt snävare bloggosfären. Många av dem är inga favoriter längre, av olika skäl.

    Men här hos dig finns fortfarande något äkta. Något som jag fastnade för redan när dina ord för ganska många år sedan skrevs bland rosor och något mer? Linné? Var det så?

    Anyway. Önskar dig allt gott. Tack för att du finns här ute och vågar dela så innerligt. Prestigelöst och nära.

    Och tänk på att julen inte måste firas på något speciellt sätt. Försök bara – om du får tid och möjlighet – att göra något under de tre dagarna som brukar få dig att må bra. Gör som vanligt. Det är trots allt bara en måndag, en tisdag och en onsdag i slutet av december vi pratar om här. Ta ett bad (om du har ett badkar, vill säga…). Läs en bok. Ät för många pepparkakor. Sov en tre dagar lång Törnrosasömn, lite gå-i-ide-känsla.

    Äsch. Det där lät snusförnuftigt till och med för att vara jag. Jag menar bara – att man inte måste prestera en receptfärdig glitterjul jämt. Eller någonsin. Dina hudnära ord glittrar nog i mina öron.

    Sköt om dig.

    <3
    /helena

  • Sarq
    Sarq 14 december, 2018 at 11:59

    Nanna ❤️

  • Sara
    Sara 14 december, 2018 at 12:00

    Nanna❤️

Lämna ett svar till rebecka Avbryt svar

Translate »