Jag sover med öppet fönster varje natt. Ljudet från gatan har en sövande effekt på mig, och jag inbillar mig att jag vaggas in i vågor från vattnet som breder ut sig utanför mitt fönster.
På morgonen tar jag mina barn i handen och promenerar med dem till skolan. Vi pratar om stort och smått, den kvarten det tar att gå. När jag kommer hem brygger jag starkt kaffe och vispar havremjölk, tänder ljus, virar in mig i en filt och öppnar datorn.
I ett DM på instagram ligger en ny skiss från illustratören och jag har fått mail från redaktören. Vi är inne i slutkorret av min barnbok som kommer ut efter sommaren. Parallellt med boken gör jag min sista praktik på ett annat förlag. Där är jag själv redaktör, korrar andras texter och jobbar med digitala kanaler.
Jag tar en tänkarpromenad på lunchen, låter tankarna få fritt spelrum, står på huvudet och andas i mina micropauser. Tidig eftermiddag kommer barnen hem. De är så stora att de stänger in sig på varsitt rum och grejar med sitt, medan jag gör klart dagens jobb. De är nära, jag kan andas, och tiden, jag äger den.
Du som känner mig sen innan känner också till den syrefattiga bubblan jag hamnade i hösten 2018, men som egentligen sträcker sig så mycket längre tillbaka i tiden än så. En separation, att kombinera små barn och att driva eget, att klara logistik och ekonomi utan att kunna luta sig mot någon annan, att leva ett liv där egna drömmar och behov inte får plats, gjorde att det tog helt stopp till slut.
Att vakna och känna lycka över just vardagen är en sådan lyx för mig och inget jag tar för givet. Att fylla dagarna med något som känns meningsfullt, att ge barnen lugnet och tryggheten som följer med det. Om min vardag får vara precis så här har jag allt jag behöver.
Att vara en del av Northern Sisters igen känns helt rätt nu. Att få omge mig med kvinnor med olika livshistorier, men som jag vet ändå kan relatera till min, skapar en samhörighet som jag sällan känner. I fortsättningen kommer ord och text få störst utrymme. Skaparprocesser, kärlek, kreativitet, skrivande. Det som ligger nära mitt hjärta kommer rymmas här.
Den här gången plockar jag inte med mig något arkiv. Men nedan finner du några länkar om du är intresserad av vad jag skrivit tidigare. Min gamla blogg kommer också att ligga kvar ett tag till.
Om personlighet och vad som har format mig
Nu är det bra <3
Och längtan till ditt lilla kök är stor.
Jaa åh, längtar så efter att sitta här med dig och prata till långt in på natten, eller en evighetslång morgon
♥
Så fint att vara här igen. Längtar tills vi ses på riktigt!
Så härligt att få läsa dina ord igen. Har saknat dem.
Åh vad jag blir glad över det <3
Så underbart att få läsa om din vardag och att du mår så bra.
Jag har också gått igenom en utmattning och känner mig så mycket mer sann mot mig själv efter det, lever livet i ett helt annat tempo och uppskattar det.
Stor kram