Jag vill stanna hos dig

Jag vaknar tätt intill henne och hon upprepar orden flera gånger medan jag är halvt vaken, halvt kvar i drömmen. Jag vill stanna hos dig, jag vill stanna hos dig mamma. Andra kvällar är det pappan hon längtar efter medan hon snurrar runt bland trassliga lakan och ett hav av gosedjur. 

Och jag försöker hitta att sätt att bekräfta hennes känslor, låta allting kännas och tillåtas, inte kapsla in sorgsenheten och tårarna. Den här konstanta längtan som både vi vuxna och barnen ständigt måste förhålla oss till är nog det svåraste med livssituationen vi har valt. Ändå kan jag inte ångra den. Vi är lyckligare nu, vår relation är varmare och starkare, och jag är övertygad om att barnen har det bättre såhär. 

Jag har förstås funderat många gånger över om det hade varit bättre för dem att stanna kvar. Hålla samman familjenormen och bita ihop tills de blivit vuxna. Men jag kommer alltid fram till samma svar.

Nej, så hade jag inte kunnat göra mot mina barn. 

Vi tar spårvagnen hem till pappan och jag springer genom allén och längs vattnet för att komma hem till mitt.  Jag stannar till vid ett dike och plockar de sista vitsipporna och tänker på hur fint vi har det nu. Hur kilometrarna mellan oss är kantade med kärlek, övertygad om att de känner det.

Till dagens andra kopp lyssnar jag på Det goda samlaget och mina tankar just nu kretsar mycket kring ensamhet och tvåsamhet. Öppenhet. Jag ska snart berätta mer om vilka klokheter som dröjt sig kvar i mig.

Jag dricker min sista klunk och tänker på att jag vill ge mina barn värme, energi och gnista. Vill visa dem andra konstellationer, gemenskaper och sammanhang. Lära dem ärlighet och modet att våga lita på sitt eget omdöme, vara sanna emot sig själva. Ingenting känns viktigare. 

Det finns många gånger jag har känt mig ensam på den här resan, men jag vet nu att jag är på rätt väg. På väg mot något oerhört fint tillsammans med dem. 

<3


06 Comments

Leave your comment
  • Linda
    Linda 19 maj, 2018 at 11:32

    Så fint skrivet om något som är så svårt och jobbigt.
    Jag brottas med samma känslor och tankar, men känner mig inte längre lika ensam med dom.
    Tack!

    • Nanna van Berlekom
      Nanna van Berlekom 19 maj, 2018 at 18:09

      Tack snälla <3 Ensamheten är nog den starkaste känslan jag brottats med, efter saknaden efter barnen. Men vi är många som har det såhär. All värme till dig!

  • Mary
    Mary 19 maj, 2018 at 16:33

    Tycker så mycket om din blogg. Modig du är. Har du
    läst “Var snäll mot djuren” av Monika Isakstuen? Tror du kanske skulle tycka om den.

    • Nanna van Berlekom
      Nanna van Berlekom 19 maj, 2018 at 18:04

      Tusen tack, det värmer verkligen att höra. Jag har inte läst den men ska genast kolla upp. Tack snälla för tips, uppskattar det mycket! Ha en fin helg

  • Nanna van Berlekom
    Nanna van Berlekom 20 maj, 2018 at 00:40

    Tack snälla, blir glad om det kan betyda något för någon annan <3
    T-shirten kommer från Monki, finns i butik nu 🙂

    • Nanna van Berlekom
      Nanna van Berlekom 20 maj, 2018 at 09:51

      Tack snälla, blir glad om det kan betyda något för någon annan <3
      T-shirten kommer från Monki, finns i butik nu 🙂

Leave your comment

Translate »