En regntung tisdag

Jag vaknade tidigt och tog en promenad i den gråtunga morgonen. Med Schersmin, nyponros och kaprifol i tygpåsen och regn i ansiktet funderade jag över Nuet och hur jag ska göra med det. Hemma i köket var kaffet extra starkt i min nya keramikmugg och kroppen ovanligt trött.

Tänk att dom finaste buketterna är dom du plockar i det fria och tänk vad 20 år gick fort. Det känns lite svindlande att tänka tillbaka på fotolabbet där vi framkallade våra bilder på estetiska programmet, annacate och jag. Och nu är jag 39 år och mamma till en femåring som skickar de finaste smsen när hon är hos pappan:

 “hjmammahmårdujahopasatdumårbrapusåkramjaälskardej”
Tiden. Vart tog du vägen? Och mitt älskade barn vad stor du har blivit.
 Igår när jag letade efter en klänning i förrådet, hittade jag en låda fylld av hantverk och en tid som stått stilla. Osäker på om det kommer från min mormor eller pappans farmor. Så otroligt mycket fint, hur som helst. Tänk om vi hade spenderat vår tid på den här sortens långsamt skapande idag. Du ser broderierna och de virkade stjärnorna. Och alla fina askar att förvara nålar och tråd i, färgsorterade knappar och pappersklädd rulle för stickor. Själv är jag övertygad om att jag hade jag mått bra av att sakta ner, gå tillbaka till där jag kommer ifrån.
 Tänk så fint att göra en girlang av stjärnor till jul, eller hänga dem en och en i granen… Och det blommiga tyget med broderad kant är egentligen till för att lägga över packningen i resväskan. Allting var så omsorgsfullt förr, eller hur? Tänker att lillasyster ska få ha den som sjal i håret istället. Det viktiga är att saker och ting kommer till användning om än i en annan form, tänker jag. Så mycket fint vi har att pyssla med nu…
 Och jag hittade en fantastisk halvfärdig bonad som jag gjorde en snabb upphängning för. Typiskt mig att allt ska gå snabbt och lätt, låta lusten styra, tillfälliga lösningar för att tänka att jag sen, en annan gång ska göra om det ordentligt. Vi får väl se…
 Det kom ett bud från franska Le Labo. En pumptvål och handkräm, hinoki och sweet almond, en underbar androgyn doft med både sötma och skärpa.

En kvist schersmin bredvid sängen också eftersom den doftar alldeles ljuvligt.

Nu ska jag bädda ner mig här och fortsätta läsa Ett litet liv som jag äntligen kommit in i ordentligt.

Ps. Mycket strul med att få text och mellanrum som jag ville idag, så fullt medveten om att det är lite hipp som happ där :/


02 Comments

Leave your comment
  • Eva
    Eva 21 juni, 2018 at 14:40

    Trivs så mycket här i din blogg där jag tycker det känns precis som att tystnaden och stillheten får tala och jag känner mig sedd och tilltalad på nåt underligt vis <3

    • Nanna van Berlekom
      Nanna van Berlekom 24 juni, 2018 at 22:34

      åh vilken fantastiskt fin kommentar. Blev alldeles varm inombords. Tack <3

Leave your comment

Translate »