Det gröna rummet.

När jag letade bilder till den här texten insåg jag att jag saknat det här rummet mer än jag tillåtit mig. Älskade verkligen att omslutas av det dovgröna, samtidigt som ljuset hittade in så mjukt och lätt genom fönstret mot gården.

Jag tänkte berätta om en sak som är ganska personlig för mig att dela här. Ingenting jag pratat vitt och brett om. Men jag tänker att det kanske kan ge styrka och inspiration åt någon annan, och då är det så värt det tycker jag… När vi bestämde oss för att lägga ner kiosken var jag så otroligt stressad i hela kroppen sedan en lång tid tillbaka. Det tär att driva eget och att ensam rodda en ekonomi med barn, boende och allt man behöver få ihop månad efter månad. Jag har alltid haft en stark tilltro till mig själv att jag är kapabel att lösa min egen situation, men ibland kan man behöva kraften och lugnet att få vila mot någon annan också, veta att man är två.

Tillslut var jag tvungen att fundera igenom och fatta rätt beslut för att eliminera stressen, och jag började tänka tanken att hyra ut mitt rum till någon. Det var ett stort beslut eftersom jag ä l s k a r min egen tid och mitt eget utrymme. Jag har otroligt svårt för att vara social när jag inte är på det humöret, och blir lätt kreativt låst när folk är i närheten och “stör” mitt flow. Så att avvara ett rum i vår lägenhet och dessutom dela kök och badrum kändes knappast som ett alternativ till en början. Kan man ens ha en inneboende när man har barn? funderade jag då. Men tillsammans med pappan kom vi fram till att det är så klart att man kan. Det handlar bara om att hitta rätt person och att förklara för barnen på deras nivå.

Så en kväll satte jag barnen i soffan och förklarade för dem att i dom flesta familjer finns två vuxna som hjälps åt att betala hyra, mat, el och allt annat som behövs. “Men här hos oss är det ju bara jag, så jag funderar på om vi ska försöka hitta en till vuxen som vill bo med oss ett tag.” Barnen var engagerade från första början och tyckte att det var otroligt spännande när hon sedan flyttade in.

Och dom har varit helt fantastiska på att visa respekt för hennes rum, utrymme och person, och samtidigt inkludera henne i den mån hon velat. Trots att vår yta blivit mindre och jag oftare fått be dem vara tystare på mornarna, så uttrycker dom att det är så synd att hon ska flytta och samtidigt överlyckliga över att dom nu ska få varsitt eget rum. Jag tänker att det är så himla bra att dom fick se den här sidan av verkligheten. Att pengar, saker och mat inte bara finns där och löser sig av sig själv, utan man måste kompromissa och vara flexibel ibland. Man kan bo tillsammans flera stycken och dela med sig, hjälpas åt. Jag tänker att det här året verkligen gett dem ytterligare ett perspektiv på hur verkligheten fungerar.

Imorgon börjar en ny fas. Nu är det vi tre igen och känslan för mig är lite svindlande. För det som var bra då behöver omformas till något annat nu. Jag behöver vara ensam i mitt, ha utrymmet att sväva ut mellan alla våra rum med vetskapen att det bara är vi här.

Lite överallt i lägenheten står loppisfyndade möbler och väntar på att hamna på rätt plats. Ett rum ska fyllas medan ett annat kommer att delvis tömmas och målas om. Vi lyssnar in varandra för att komma fram till hur alla vill ha det. Pratar färger, sänghimlar, regnbågsönskningar, letar efter fina saker på loppis, säljer av sådant som vi inte behöver osv. Nu ska storebror flytta in i det gröna rummet och lillasyster i rummet mot vattnet.

Det kommer bli så himla bra det här <3


12 Comments

  • Christina
    Christina 29 november, 2017 at 23:09

    Vilket fint inlägg Nanna❤ Tror verkligen också att det bara är positivt för barn att se tillvaron ur flera perspektiv och att lära sig uppskatta saker många tar för givet. Att göra det lilla till någonting stort och spännande för barnen är du ju grym på

    • Nanna van Berlekom
      Nanna van Berlekom 4 december, 2017 at 22:21

      Åh tack Christina för dina ord. Det där sista värmde otroligt mycket <3

  • Tuva Minna Linn
    Tuva Minna Linn 29 november, 2017 at 23:13

    Så fint beskrivet. Tack för att du delar med dig <3

    • Nanna van Berlekom
      Nanna van Berlekom 4 december, 2017 at 22:22

      <3

  • Alicia
    Alicia 30 november, 2017 at 07:06

    Massa kärlek till dig. Ja, så ser verkligheten ut för många. Ärlig och fin inlagg.

    • Nanna van Berlekom
      Nanna van Berlekom 4 december, 2017 at 22:22

      Tack Alicia <3

  • Maren Ingeborg Gråblomst
    Maren Ingeborg Gråblomst 30 november, 2017 at 13:12

    Så fint å dele denne opplevelsen med leserne dine, alt blir ørlite mer magisk og vakkert når slik blir delt 😉 Å få lov til å ta del… i noe vanskelig og lærerikt. Takk 🙂

    • Nanna van Berlekom
      Nanna van Berlekom 4 december, 2017 at 22:23

      Åh tack snälla Maren. Det är så jag hoppas att ni som läser ska känna. För mig är det värdefullt att dela. kram!

  • Hannah
    Hannah 1 december, 2017 at 03:25

    Så viktigt att barnen får ta del av det verkliga livet och se att olika konstellationer är ok och funkar fint. Älskade att läsa detta!

    • Nanna van Berlekom
      Nanna van Berlekom 4 december, 2017 at 22:24

      Åh! Tack söta, gör mig väldigt glad

  • Amelie
    Amelie 1 december, 2017 at 08:22

    Fy vad fint, så himla fint! Du är en stor inspiration Nanna.

    • Nanna van Berlekom
      Nanna van Berlekom 4 december, 2017 at 22:24

      Blir alldeles varm inombords av din kommentar. Tack snälla <3

Comments are closed here.

Translate »