De sa att det var mitt fel

För några år sedan träffades min mamma och Eva på en skrivkurs, och började i samband med den att skriva på en bok tillsammans. Eva hade en historia som hon hållit inom sig alltför länge, den glödde och behövde komma ut för allmänheten. Hon frågade om min mamma ville vara med och göra projektet möjligt genom att jobba med texten, strukturen, språket.

Igår var jag på release av boken: De sa att det var mitt fel. Boken bygger på Evas liv och börjar när hon är en mycket liten flicka. Den handlar om sexuella övergrepp och om hur bemötandet från de vuxna resulterade i skuld och skam som genomsyrade hennes liv och val under många år framöver. Långt senare i livet insåg Eva hur allt hängde samman. De sexuella övergreppen i barndomen lade grunden till den misshandel hon senare utsattes för, och beroendet hon drogs in i.

Boken innehåller Evas berättelse från 50-talet fram till 2000-talet, men också ett metaperspektiv, där Eva som vuxen och fri låter läsaren förstå hur de olika händelserna påverkade barnet Eva. Genom dessa analyser får läsaren en djupare förståelse för  hur vuxnas agerande påverkar utsatta barn. Hur skuld och skam och medberoende fungerar, hur allt hänger ihop.

Eva har förvärvat sig otroligt mycket kunskap genom åren, hon har arbetat som beroendeterapeut och har i över 20 år bedrivit HBV-hem för kvinnor med beroendeproblematik. I bokens andra del får läsaren bland annat mer kunskap om sexuella övergrepp, PTSD, terapi och beroende i olika former.

Det var en väldigt känslofylld kväll igår. Både stolthet, sorg och hopp rymdes i mitt bröst när jag gick därifrån. Innan Eva och Ann berättade om boken och läste utvalda delar, inleddes kvällen av en socionom som läst boken och som pratade väldigt varmt om den. En bok som borde finnas på varje socialkontor, inom vården, skolor osv.

“Kom in, Eva”, säger han när jag knackar på. “Jag ska snart fylla fem år.” Jag niger när jag säger det. “Har fåglarna fått mat idag?”

“Fem år, är du så stor du?” Farbror Gunnar rufsar till mig i håret. “Jag har väntat på dig, det är så bra att du tänker på mina fåglar, Eva. Vi kan gå ner till dem meddetsamma.”

När jag går tillbaka uppför källartrappan torkar jag bort klibbet i mitt tunna, ljusa hår. Jag kommer inte ihåg vad farbror Gunnar gjorde. Jag tycker att fågelburen ska flytta upp till köket. Fåglarna behöver mera ljus.

 

Alla vuxna människor borde läsa den här boken. Sexuella övergrepp är vanligare än vi vill tro och vi vuxna är ansvariga för att göra allt vi kan för att det inte ska hända. Om det ändå händer kan vårt agerande vara avgörande för  den som är utsatt.

De sa att det var mitt fel, av Eva Östbrant och Ann Beskow, kommer ut 26/9 men går att förbeställa här

Sist vill jag säga:

Mamma, jag är så otrolig stolt över dig. Sättet du tar dig an människor och texter på, hur språket kommer så naturligt när du skriver. Hur du använder dig av livets alla kunskaper, de positiva och negativa, och möter dina medmänniskor, vuxna som barn, med enorm klokhet och respekt.  Ser fram emot att följa ditt nästa bokprojekt.

<3

 


02 Comments

Leave your comment
  • Ann
    Ann 18 september, 2019 at 07:40

    Tack Nanna❤️ Fint skrivet om detta viktiga!

  • Marie
    Marie 18 september, 2019 at 09:10

    Så viktig bok om ett så svårt ämne. Ska absolut läsa den. ❤️❤️

Leave your comment

Translate »