Brokigt på söndagen

Uppe tidigt denna söndag för att förbereda ett samarbete och ge bloggen lite kärlek. Varför kommer jag av mig frågade jag mig själv på promenaden…

Tänker att det nog har att göra med både algoritmer och vilsenhet, balansen mellan personligt och privat, och den där tröttheten som fortfarande griper tag i mig och tvingar mig att sakta ner i allt jag gör. Men denna morgon har jag ett bröd på gång, en kanna starkt kaffe står på diskbänken, Stina Wollter i högtalaren och en blandning av förväntan och pirr i bröstet.

Nu kör vi. Högt och lågt, ok?

En dag bad jag henne om hjälp till en uppgift i skolan som handlade om bildkomposition. Helt fritt att välja motiv och budskap. Som inspiration läste jag först en bok om offentligt foto och genus och bestämde mig för att fånga lillasyster i ett parkourhopp på vägen hem. En rolig och lekfull sport som jag kan rekommendera alla barn som gillar att hoppa och springa. Och mer om denna uppgift, slutresultatet och tankar kring normer och stereotyper en annan dag.

Förra veckan släppte Hanna Wendelbo sin bok Hannas blomsterpill och mönsterlek. Hon hade bjudit in till en så otroligt fin och intim middag i sin studio. Jag hade inte med mig kameran men titta in hos Kristin som har bloggat så fint. Jag hamnade bredvid en helt ny person vid middagen, och blir lite rörd när jag tänker på samtalen vi dök in i helt naturligt, djupt och avskalat så som jag älskar.

Och blir så glad av denna hoppande lilla, stora människa. Så klok, kreativ och cool.

På middagen hos Hanna fick alla gäster varsin bok att fylla med kreativitet. Plötsligt satt vi alla med penslar och färger och målade samtidigt som vi pratade om liv, skrattade och drack bubbel. Ett så himla skönt sätt att umgås på som jag ska testa med mina barn (utan bubbel då) <3

Imorgon kan vi vända blad och säga att det är vår på riktigt.

I december kändes det så otroligt långt borta. Att det skulle komma en annan tid. Att det skulle bli ljusare och lättare. Känner mig tacksam nu över tiden och att jag på något sätt lyckades ta mig igenom det där mörka då allt brast på samma gång. Så tacksam över dom som funnits nära under denna period. Tagit emot mig och tagit hand om det jag inte fixat.

Har nu lyssnat två gånger på Värvet med Stina Wollter och kan varmt rekommendera. Hon pratar så insiktsfullt och öppet om livets olika delar. Så mycket igenkänning för mig i allt från närhet till känslor, hur man formulerar ett svar på hur man mår, om en känsla av att det är slumpen som avgjort var man hamnat mer än aktiva val och om balansen mellan personligt och privat.

Själv tycker jag om att vara personlig, kanske till och med privat när jag skriver. Funderar ofta på gränsen där emellan som ofta är hårfin, men tänker som Stina att min verklighet också är verkligheten för någon annan och att jag själv vet var gränsen går. Det finns vissa saker jag aldrig skulle skriva om här och den gränsen behöver jag själv inte sätta eftersom den finns där ändå.

En keramikfisk från loppis. Tycker den är så fin.

Och jag har förundrats över denna dubbelbladiga tulpan som liknar en pion. Vissnar så vackert. Hörde att det finns något som heter piontulpan, någon som vet och är detta en sådan?

I hallen hänger en anslagstavla med en mix av oss. Lappar, kort och foton jag gillar. Kvinnosymbolen ritade och klippte lillasyster ut i vacker tapet en morgon medan jag fortfarande sov. Fint.

De små stolarna som cirkulerar runt här hemma på barnveckan får stå framme ett tag. Inte städa undan barnen.

Ett ögonblick bara.

 Brokigt blev det, men nu är vi väl överens om att jag ska skriva mer om tankar kring normer och stereotyper. Kanske dela lite mer av vad jag pluggar? Kanske lite mer om kärlek, om vintern, det personliga och om Hannas bok. Vad säger du? Fyll gärna på i kommentarsfältet vad du skulle vilja läsa mer om hos mig.

Önskar oss alla en fin söndag nu.


10 Comments

Leave your comment
  • L
    L 31 mars, 2019 at 11:40

    Vill gärna höra mer om vad du pluggar och hur det känns att göra det igen så här i vuxen ålder. Och älskar dina texter om kärlek som alltid är nära, finstämda och äkta. Annars brukar brokiga inlägg om det som finns i huvudet just för stunden vara de bästa vare sig det är loppisfynd, djupa texter eller allt på samma gång <3

    • Nanna van Berlekom
      Nanna van Berlekom 1 april, 2019 at 12:49

      åh, tack vad fint <3 dina ord gör mig glad! Ska berätta mer om studier, kärlek och fortsätta med brokigt, jag gillar ju också det.
      kramar

  • Malin
    Malin 31 mars, 2019 at 23:57

    Det är bra som det är. Kanske recept till bröden du bakar? Foton på vattnet utanför er?

    • Nanna van Berlekom
      Nanna van Berlekom 1 april, 2019 at 12:50

      ja! Absolut ett inlägg med bröd igen snart, bra idé! och även vattnet. Tack för input <3

  • Mirjam
    Mirjam 3 april, 2019 at 22:10

    Uppskattar så det personliga i dina texter! Sårbart, äkta, nära och verkligt vackert – i det vida blogghavet är det just det som fått mig att fastna för din blogg

    • Nanna
      Nanna 5 april, 2019 at 09:08

      De orden gör mig väldigt väldigt glad. Jag längtar verkligen efter energi och ro att ge mer här… snart, joppas jag <3

  • Emma
    Emma 4 april, 2019 at 10:19

    Som jag känner igen det där med svårigheten att dra gränsen mellan personligt och privat. Svårt är det. Och jag tänker att jag själv älskar att läsa bloggar som balanserar det där-som din t ex ☺️

    • Nanna
      Nanna 5 april, 2019 at 09:10

      Ja.. det är verkligen hårfint. Det finns ju så mycket som inte bara handlar om en själv. För personligt att dela just därför. Och samtidigt, den andra sidan är att det finns andra som kan relatera och känna stöd, och det tycker jag också är en viktig aspekt. Balansen, som alltid. Kramar <3

  • ida
    ida 4 april, 2019 at 23:38

    Gillar hur du skriver! gillar själv att läsa personliga texter, och att skriva, o ja svårt att veta var gränsen skall dras. Ibland hjälper det att vara för personlig för en kan få stöd, ibland stjälper det en. En hårfin gräns är vad de är!
    Ja gillar att läsa vad du skriver, önskar jag fick göra det mer!

  • Nanna
    Nanna 5 april, 2019 at 09:11

    Åh, tack så fint <3 Ska försöka hitta tid och ro att skriva mer här. Saknar det, längtar efter det!
    Kram och fin helg

Leave your comment

Translate »