Ärligheten högt och lågt

Bredvid min säng hänger en blus från H&Ms samarbete med Morris & Co. Hade inte tänkt köpa något alls från denna kollektion, men så plötsligt hängde den där i min storlek, kostade bara 99 kr och jag kunde inte låta bli. En ytlig detalj denna kväll då jag framför allt tänkt skriva om något annat som bränner i mig.

Sitter på tåget på väg hem från Stockholm, full av inspiration och samtidigt alldeles skör inombords. Det spritter i bröstet när jag får möjlighet att komma iväg och få inspiration utifrån. Samtidigt pockar en annan känsla på som tar över mig inifrån just nu. Jag sover dåligt om nätterna, vaknar med hjärtklappning och kan inte somna om, när klockan ringer vaknar jag oftast med huvudvärk.

Sakta ner Nanna, viskar en inre röst, du vet vad du behöver för att må bra. Ja, jag vet ju så väl vad jag behöver, det är glasklart för mig, men det är här återvändsgränden tornar upp sig och jag står kvar på samma ställe och stampar.

Tvåsamheten och normen för hur vi ska leva. Har grubblat så mycket över den de senaste åren. När du ingår i den, reflekterar du antagligen inte över hur mycket som ingår. Saker och ting i vardagen som är så självklara att du inte behöver fundera över hur det skulle vara utan. Om du lever i en jämställd relation hjälps ni åt att hämta och lämna barn i skolan/förskolan, rodda aktiviteter, kompisar och kalas. Ni delar på hemmet, kostnader, det tråkiga och det roliga. Kanske turas ni om att låta varandra prova sina vingar, våga testa en idé och gå ner i arbetstid eller plugga vidare.

Jag vill inte att du läser mina ord med en bitter ton, jag älskar mitt liv på så många sätt och jag vet att alla kämpar med sitt. Jag har en mängd inspiratörer omkring mig som driver eget och sliter för att få det att gå ihop. Det handlar heller inte om att någon annan ska försörja mig utan bara just hur många delar i vardagen som underlättas av, eller rent av bygger på att man är två. I både tid, energi och ekonomi. Jag känner att jag behöver lyfta upp detta på något sätt eftersom det sliter som tusan på mig att få ihop pusslet.

Jag vet att jag skulle må bäst av att gå ner i arbetstid för att kunna fylla på mig själv med det jag brinner för, kunna hämta barnen tidigare och hålla dem nära på mina veckor. Jag längtar efter att plugga och bredda min kompetens och möjligheten till ett bättre jobb i framtiden där min kreativitet och mitt driv kommer till användning. Det är så otroligt frustrerande att veta vad som behövs men att inte ha utrymmet att genomföra det. Jag har helt enkelt inte råd att backa eller pausa, men är livrädd för konsekvenserna om jag fortsätter på samma spår.

På Instagram har en het debatt om reklamsamarbeten blossat upp de senaste dagarna hos bl a @thenorrmans. Kanske har du tagit del av den? Jag har inte orkat läsa ikapp allt även om jag tycker att det är en viktig fråga, men Underbara Clara har skrivit många bra inlägg om ämnet. Själv har jag aldrig fått några elaka eller ifrågasättande kommentarer kring samarbeten jag gjort och jag tror och hoppas att du som följer mig är klok och reflekterande och förstår att det måste vara en del av min vardag som inspiratör. Jag älskar verkligen att skriva och dela med mig. Älskar kombinationen av foto och text och blir euforisk när jag hamnar i ett flow där allt stämmer. Skulle verkligen vilja arbeta mer med detta! Jag har alltid tyckt att det varit viktigt att ge av mig själv till er som följer mig och brinner som mest över att få skriva de personliga inläggen, de som tar längst tid. Jag vill inte bara inspirera till vackra ting och konsumtion utan till alternativa sätt att tänka kring livet, relationer, våra val och hur det lilla i vardagen kan betyda så mycket mer än de ytliga inköpen, renoveringar, dyra kläder och saker (även om jag också kan tycka om detta i mellanrummen). Att få chansen att emellanåt tolka varumärken på mitt sätt genom mitt bildspråk är både otroligt roligt och kreativt, samt ger mig möjlighet att frigöra lite tid för att ge er allt det andra alldeles gratis. Utan reklamen hade jag antagligen fått sätta blogg och Instagram till stor del på paus eftersom tiden det tar inte finns. Så ödmjukt tacksam över att du tar in helheten i detta och litar på att jag alltid kommer att märka mina inlägg med #samarbete och att valen av samarbeten är selektiv.

Det kändes som om Hanna på något vis kände på sig att jag befann mig i en svacka då hon plötsligt kom förbi med en present en dag förra veckan när jag var hemma med sjukt barn.

“En symbol för empowerment av det vi kvinns står för och att stärka varandra och hålla varandra i handen i med och motgång”

Det gjorde min dag. Varmaste tack fina Hanna.

Medan sjuklingen mest hängde i soffan rotade jag runt i mina egna garderober efter nya kombinationer och bortglömda plagg. Jag säljer ett för att kunna köpa ett, och tittar ofta på secondhand och Tradera efter det jag söker. Häromdagen kom jag att tänka på min kamelfärgade poncho från Emma & Malena som jag köpte när jag var gravid med storebror. Passar så fint in i höstens toner. En grön parkas hittade jag också till honom som jag hade glömt bort bland ärvda plagg.  

En annan sak som bränner inombords är den gränslösa kommentaren som jag läste hos min vän Minna häromdagen. Det påminde mig om en liknande kommentar som jag fick när jag var mitt inne i vår kris. Jag tror aldrig att en separation sker lättvindigt. De flesta kämpar och kämpar, vänder ut och in på sig själva för att kanske slutligen ta steget att våga förändra. Låt oss vara snälla mot varandra i detta svåra. Förstå att ingen annan har helheten och alla dimensioner, lita på att var och en fattar de beslut som blir bäst för just dem. Ok?

Nu ska jag slå in paket till en kille som fyller 8 år imorgon och kanske titta igenom bilderna från min date med Anna och Malin tidigare idag.

Varm kram, fin vecka och energi till oss alla nu då

<3


04 Comments

Leave your comment
  • Caroline
    Caroline 16 oktober, 2018 at 23:15

    Klokt och fint!

    • Nanna van Berlekom
      Nanna van Berlekom 19 oktober, 2018 at 08:26

      Tack <3

  • Miranda
    Miranda 17 oktober, 2018 at 08:33

    En stor kärlekskram din väg. Jag hör dig, tillsammans är vi starka och alla kämpar med sitt bakom den här skärmen. Blir så otroligt ledsen av att se så mkt påhopp på en och samma sida. Alla åsikts ska få höras ~ men just då fick ju inte ”influencers” lov att ens tycka. Förstod inte alls hur det kunde bli så. Alla är vi olika och jag tyckte själv det blev en urtrist stämning . Onödigt som tusan.

    Tack för ett fint inlägg. Kram

    • Nanna van Berlekom
      Nanna van Berlekom 19 oktober, 2018 at 08:25

      Tack Miranda <3 Varm kram tillbaka din väg! Ja.. det finns alltid många perspektiv att ta in.

Leave your comment

Translate »