Allt jag vill en regnig promenad

Och jag fortsätter promenera runt, runt. Stannar till och beundrar naturen och dofterna, fångar minnen med telefonen. Hamnar mitt i ett spöregn och tar skydd under ett stort träd medan grå moln mullrar förbi. Skickar en låt till någon. Skriver att den är ständigt återkommande hos mig. Han skriver tillbaka och frågar vad jag hör i texten och vad som får mig att återvända. Och jag fastnar intill regntunga kaprifoler och formulerar ett svar:

Lite olika vad jag hör beroende på hur jag lyssnar. För mig har den fler dimensioner. Men tycker att den känslomässigt paketerar ungefär de motsättningar som jag lätt kan relatera till. Paradoxen mellan trygghet/frihet, viljan att ge och ta emot. Hur ensam man kan känna sig på ett existentiellt plan. Längtan att tillhöra och samtidigt vara fri. Tycker den är befriande i sina insikter, samtidigt sorglig i det där att tappa bort sig med någon. Att vilja mötas och plocka fram det bästa hos varandra och en slags konstant oriktad längtan efter något som man inte riktigt vet vad det är eller skulle kunna vara.

Konstaterar sedan för mig själv att jag älskar frågor, älskar svar.

All I want.

 


1 Comment

Leave your comment
  • frida
    frida 22 juni, 2019 at 11:54

    Amen åh det är så väldigt sant! Både tolkningen av texten – att vilja ha någon/närhet och samtidigt ha frihet och sig själv (hey – nyskild och återuppstånden!). Också sant att älska frågor och svar, och att ha någon att ha sådana här diskussioner. Texter som går in, bearbetas, ställer frågor och får en att tänka ut svar. BÄSTA!

Leave your comment

Translate »