Hemma hos Arthur Bäckström

Just detta hemma-hos är lite speciellt eftersom vi aldrig träffade ägaren till huset, eller förra ägaren, Arthur Bäckström. Och det var ju i samband med att vi var på Hidden Places, Babes in boyland och Sofias workshop. Han lever inte längre utan donerade sitt gods på Julita till Nordiska museet 1941. Idag är godset mindre men det som finns kvar är bevarat och underhålls kontinuerligt av personalen som ibland även bor på gården.

Den guidade visningen på Julita gård vill visa livet från tjänstefolkets sida och berätta hur det kunde ha varit som anställd för Arthur Bäckström. Och vi började såklart i husets hjärta, köket. I det här fallet låg hjärtat i centrerat i huset utan i en separat flygel som maten fraktades från in i det stora huset innan servering.

Sekelskifteshjärtat bankade extra hårt när vi stod här inne. Här får vi väl ändå konstatera att de gjort en del hållbara val, sekelskifte har såklart inte alltid varit så åtråvärt och modernt som idag, men den gedigna känslan och att allt hänger ihop är ju det vi har tagit med oss och som fortfarande är aktuell.

En avundsvärd entre. Och kolla fodret runt dörren…

Det var mycket som inte var slump i det här huset. Mycket spännande att gå runt och leta efter återkommande detaljer och vår guidade tur som skulle ta en timma tog två. Ja det fanns en del att avhandla.

Så här skulle ett rum för en anställd hos Arthus Bäckström runt sekelskiftet kunna se ut. Torftigt, spartanskt och alldeles alldeles jättevackert.

Efter att maten lagats fraktades den in hit till uppvärmningsköket för att sedan åka hiss upp till salongen där middagens skulle serveras. Nu bodde det inga barn i huset, men alltså jösses vilket kul bus det hade varit, att åka mathissen.

Här är golvet så jobbigt vackert att det gör ont. Jag har förresten gått den här turen förut, om ni vill se ett bildkavalkad av bilder från ett somrigt Julita så klicka här.


02 Comments

Leave your comment
  • Emma Thun
    Emma Thun 7 oktober, 2018 at 21:36

    Det är så intressant att få höra husens historia. För något år sedan var vi på Nääs slott och då berättade dom att köken ofta låg utanför det stora fina huset eller slottet för att det ibland brann i köket och då ville man inte att det viktigare huset skulle brinna upp eller skadas. En annan rolig sak var att slottsherrens sovrum inte hade några hörn utan var rundat upp mot taket, på så sätt kunde inga spöken eller onda andar gömma sig i hörnen… : )

    • Lina Östling
      Lina Östling 8 oktober, 2018 at 13:44

      Ja alla dessa små egenheter och framförallt en lång tids erfarenhet av vad som funkar är så himla intressant att få ta del av. Det är ju ofta så att saker och ting inte tillkommit av en slump, utan som i ditt exempel med rundade hörn, finns det en helt logisk förklaring. Hoppas han sov gott!! Och att lägga en brandrisk en bit från huset låter ju också fullt logiskt. Nääs, har inte varit där. Får avverka de närmsta platserna först och jobba mig bortåt Gbg-trakten 🙂 Tack för kul inlägg och kan starkt rekommendera Julita om du inte varit där, Kram

Leave your comment

Translate »