Vågorna

Jag har ingen tv, på gott och ont. Mest gott tror jag. Jag är ganska allergisk mot traditionell reklam, att bli påtvingad den och något av det bästa med att inte ha en tv hemma är befrielsen från just det. En annan fin sak med att vara utan tv är att lägenheten får en annan rymd och känsla tycker jag. Istället för att program tuggar i bakgrunden får musiken hålla mig sällskap och soffan och fåtöljerna formas kring det sociala.

Baksidan är om jag ska vara ärlig nu, min helt eftersatta allmänkunskap, jag missar viktiga nyheter och program som jag faktiskt hade velat se. Och igår snubblade jag på Svt play över att Så mycket bättre precis varit? Artister som jag inte lyssnat på, på evigheter och när jag hörde Sabina Dumbas påmindes jag om magin i hennes röst. Texten i Unos Vågorna berör mig rakt in och hennes tolkning får mig att tappa andan.

Idag har låten gått på repeat, något som kanske är helt fel, misshandel av en vacker låt. Men jag kunde inte låta bli, och till tonerna gjorde jag en styling och fotografering åt Mora Armatur som jag är gästredaktör hos. Efter lite ändringar blev alla berörda nöjda med den blivande annonsen, och jag kunde sända över bilderna till dem.

Nu sitter jag med låten dröjande i rummet. Med ömt hjärta och längtan efter havet. Av västkustens klippor eller havet på en varmare plats.

Känna bruset, salt och fuktig vind.


No Comment

Leave your comment

Leave your comment

Translate »