Den där meditationen

När det kommer till kritan så är min meditation en fullkomlig bergochdal-bana. Ni kanske minns det där som hände för något år sedan, då jag kom in i ett flow och mediterade 267 dagar i sträck. En otroligt lång tid med en sådan här sak, när det gäller mig. Och under den tiden gick meditationen från arbete till harmoni och något som jag längtade efter varje dag. Tiden som jag försvann inom mig, blev längre och längre, djupare och djupare.

Och då minns ni säkert också hur jag från dag 268 svor att aldrig mer meditera. Okej, jag tog i, men i princip. Hur jag i ren frustration krossade det fina som jag byggt upp.

Det gick en tid och nu börjar jag faktiskt sakta att hitta tillbaka. Och bäst av allt, jag har upptäckt ett nytt hjälpmedel, nämligen Yogayama som öppnade i Göteborg för inte så länge sedan. Jag vet att de även finns i Stockholm och några städer till och jag älskar klasserna där. Ett riktigt bra yoga/meditations-tips! Särskilt yin-yogan och den rena meditationsklassen tilltalar mig. En fin känsla att meditera i grupp. Den varma, intima energi som byggs upp i rummet och som jag bär med mig efteråt. Och kanske bäst av allt, filten som min lärare bäddar in kroppen med och den där lilla väldoftande lavenderkudden som läggs på våra slutna ögon de sista minuterna på klassen, alldeles lovely.

 

 


No Comment

Leave your comment

Leave your comment

Translate »