Vid norra bryggan

I slutet av förra veckan lånade jag nycklarna till hembygdsföreningen här på ön till en fotografering. Det var en sån där morgon som känns i hela kroppen… krispig, klar luft och nästintill vindstilla. Det lilla huset ligger så vackert, precis intill norra färjeläget.

Överallt ligger minnen av människor som bott på ön tidigare, saker som använts i någons hem och av barnen som gick i skolan. Tänk så annorlunda allt var då. Inga mobiltelefoner eller i-pads. Jag hade svårt för att slita mig från att titta på alla gamla fotografier av fiskare och skärgårdsmiljöer från förr. Jag har så svårt att förhålla mig till de här platserna, eftersom jag själv är uppvuxen så långt härifrån. Tänker att det här blir den miljö som våra barn kommer minnas som sin barndom, om vi stannar kvar. Av någon märklig anledning så känns det lite svindlande.


03 Comments

Leave your comment
  • Ulrika
    Ulrika 6 december, 2017 at 08:15

    den första bilden är magisk. och återigen skriver du så att jag kan relatera så väl, kanske särskilt just sådana här ämnen eftersom jag också har flyttat till något helt annat än jag är uppväxt i. Från större universitetsstad till litet skärgårdsrike, det känns konstigt när barnen pratar en annan dialekt än man själv och sjunger en annan nationalsång. samtidigt som skillnaderna är minimala så det är lätt att känna sig lite fånig (eller jag gör lätt det i alla fall, när jag tänker på hur det måste vara att verkligen ha flyttat till ngåot helt annat, att ha barn som talar ett annat modersmål än man själv osv…)

    • Annacate
      Annacate 11 december, 2017 at 15:16

      Åh tack snälla du! Blir så glad. Ja, precis så 🙂

  • Strenghielm
    Strenghielm 6 december, 2017 at 20:22

    Härligt!

Leave your comment

Translate »