Påskgrenar och vårtecken

I fredags hämtade jag hem ett paket från affären som kom som en överraskning med posten. Goda teer, lemoncurd och Walkers shortbread butter cookies. Bästa presenten till en anglofil som mig! Den här helgen har jag funderat mycket på den tiden då jag bodde i London, vad det gjorde med mig. Någonstans där i den staden både hittade och förlorade jag mig själv. Ett band som jag lyssnat mycket på är The Kinks och den här låten har gått på repeat den här helgen.

Under en av mina promenader i skogen hittade jag en nedblåst trädgren som passade så bra i den stora urnan som jag fyndade hos en av mina favoritbutiker på senhösten förra året.

Påskfjädrarna som jag köpte till förra årets påskfirande hittade jag högst upp och längst in i ett skåp. När min äldsta dotter fick syn på dom utbrast hon Åh smutsrosa! Min favoritfärg! Helt plötsligt slog det mig hur stor hon har blivit, min fina 10-åring. Jag försöker minnas hur det själv kändes i den åldern. Tror inte det fanns en färg som kallades smutsrosa, iallafall inte i min 10-åriga värld.

Här hemma målas det med vattenfärg för fullt just nu. Lika fort som hon hittar på nya saker att göra tröttnar hon och vill vidare till nästa grej, som kurragömma, målarbok eller pussel. En snart tre-årings underbara utmanande nyfikenhet och otålighet.

Boken Allra Käraste Syster av Astrid Lindgren älskade jag själv som liten. Hans Arnolds illustrationer är så där förtrollande och förstärker verkligen berättelsens mystik och fantasi. Ylva-li var ett av de finaste namn jag visste och jag önskade mig också ett hemligt språk när jag var liten.

På återvinningsstationen hittade vi det här plåtskåpet på lördagseftermiddagen. Vi som tidigare knappt haft någon förvaring alls har helt plötsligt två nya skåp. Älskar att göra den här typen av fynd!

Efter en grå och disig lördag bjöd söndagen på värmande vårsol. Påskgrenarna fick flytta ut i vardagsrummet och själv höll jag mig mest inomhus och försökte hålla en stigande feber nere med vila och flera koppar te med honung. Genom vardagsrumsfönstret tittade jag på alla förbipasserande, det var som om hela ön gick ut på en promenad i går. Ett vårtecken om något. Jag kunde inte låta bli jag heller, under eftermiddagens sista timmar.


02 Comments

Leave your comment
  • Nanna van Berlekom
    Nanna van Berlekom 26 mars, 2018 at 10:34

    Så fint inlägg Cattis! <3

    • Annacate
      Annacate 30 mars, 2018 at 22:55

      Tack Nanna!! <3

Leave your comment

Translate »