Minns det som i går

Visst upplevs allt lite mjukare och tystare inbäddat i snö? Dagen innan vi åkte hem från dalarna för drygt en vecka sen gick vi till pulkabacken innan det började skymma. Solen går ner redan vid halv fyra-tiden så här års där uppe. Jag har nog gett upp hoppet om en vit jul här nere hos oss men tröstar mig med de här bilderna.

I dag har jag lyssnat på den här låten om och om igen och haft svårt för att släppa textraderna. Det är Anna Ternheim som har skrivit en svensk version av den klassiska nyårssången Auld Lange Syne till Cancerfondens otroligt känslosamma julfilm, en del av deras insamlingskampanj för att få fler att bidra till svensk cancerforskning. I samband med kampanjen släppte de så fina nyårslyktor, som ett tyst alternativ till fyrverkerier. Väldigt fint initiativ tycker jag.

Minns det som i går, min vän, Jag minns det som i går

Tiden är en flyktig vän, men den läker våra sår

Tiden är en flyktig vän, men vår kärlek den består


No Comment

Leave your comment

Leave your comment

Translate »