Jag ser dagarna komma och sen springer dom förbi

Juli känns just så. Månaden då vi fick vara lediga tillsammans hela familjen och som inleddes hemma i Dalarna. Under en av mina promenader slank jag in på en visning av ett underbart litet torp i min hemby. Lite Carl Larsson-känsla över hela alltet <3

På en annan promenad en kväll smög vi runt och tittade på ett hus vi drömmer om att en dag få bo i. Jag har gått förbi det här huset otaliga gånger i min barndom men aldrig tänkt på hur makalöst fint det är. Falurött, liggande panel och flaggfönster, åh!

Tänk att få ha ett härbre omgivet av en äng med lupiner på sin gård…

Innan vi lämnade Dalarna för den här sommaren hann vi med ett dopp i Ämåsjön i Orsa Finnmark. Helt klart årets härligaste bad hittills. En sån fin känsla att bada i en sjö mitt ute i skogen med ett litet stim av abborrar efter sig.

Tågresan hem från Dalarna är ju en saga i sig. Klockan ett på natten rullade tåget in på centralen i Göteborg. Då hade vi redan missat sista båten hem till ön. Efter många om och men fick vi ett ledigt rum på ett hotell i närheten. En lärdom, boka inte sista tågavgången hem nästa gång.

Väl hemma i stan såg dagarna mest ut så här. Bad i salta hav. En dag kom Nanna och hälsade på med barnen. Älskar den här utsikten mot stan och kontrasterna som rymmer där i mellan.

Annars har vi varit på den här stranden var och varannan dag. Hemliga stranden kallar hon den. Förra sommaren vågade hon knappt doppa tårna. Nu kastar hon sig ut i vattnet utan en tanke på att hon inte bottnar lika långt ut som sin storasyster. Så våghalsig, precis som sin morfar när han var liten har jag fått berättat för mig.

En annan dag kom Joanna med sin blivande man Daniel på besök och bjöd oss på Aperol Spritz. I oktober är vi bjudna på deras bröllop vid Comosjön i norra Italien. Jag kan knappt minnas när vi senast gjorde en resa tillsammans, jag och min man. Pirrar i hela kroppen när jag tänker på det.

De senaste dagarna har vi spenderat hos mina svärföräldrar i deras stuga vid Gullmarsfjorden. Jag kan aldrig se mig mätt på den här utsikten.

Vid den här trappan har jag tagit många bilder på min äldsta dotter, ja sen hon var pytteliten. Kan knappt förstå att hon blir tonåring om ett par år.

Jag har en farmor som bor på höga berget precis som Bamses farmor, säger hon. Så härligt hur de små tänker och vad de refererar till. Så här prunkande trädgård drömmer jag själv om att ha. Skogshortensian har helt tagit över berget i bakgrunden.

Efter dagar med tryckande värme kom äntligen åskovädret och det efterlängtade regnet. Så befriande att se och lyssna till. Bortom bergen kunde vi bokstavligen se hur det blixtrade över Lysekil.

Prickigt sommarskinn och tovigt hår efter alla salta bad.

Sista bilden i juli på trappan här hemma igen. Visst har hon vuxit så mycket bara på en månad. Textraden Jag ser dagarna komma och sen springer dom förbi kommer från den här Thåströmlåten. Jag tycker den sammanfattar juli så precis.


03 Comments

Leave your comment
  • Jeanette
    Jeanette 1 augusti, 2018 at 11:32

    Vilka otroligt vackra och idylliska dagar ni har haft!

    • Annacate
      Annacate 2 augusti, 2018 at 11:03

      Tack för att du lämnar avtryck här <3 ja de har varit så fina, med en hel del treårstrots inemellan 🙂

  • Elin Lannsjö
    Elin Lannsjö 5 augusti, 2018 at 21:58

    Vilken ljuvlig sommarberättelse! Puss e

Leave your comment

Translate »