Högsommarhelg i maj

Som måsen på bryggan, ungefär så känner jag mig nu. Vill ligga där och lapa sol, lyssna på vågorna som kluckar mot bryggan och låta min överhettade hjärna få vila.

Jag hade tänkt visa lite från vår helg tidigare, helt plötsligt har halva veckan gått. Men likt andra har jag svårt för att vara på den här platsen fullt ut just nu. Vi pratar om vädret igen, alla jag möter. Det känns som högsommar fastän det bara är maj. Vi är ute i trädgården tills solen går ner känns det som. I sovrummet har vi fortfarande inte fått upp gardiner, så jag spikade dit ett linnetyg som blivit över, i brist på annat. Det får gå. Det blir vår tredje sommar här och jag kan inte längre minnas hur det kändes innan, tiden i stan. Så märkligt det där, hur fort en anpassar sig.

Den här helgen promenerade vi runt längs skogsstigarna, de karga klipporna och stränderna. Letade snäckor och stenar till samlingen där hemma. Vår minsta tycker om att kika på båtarna nere i hamnen och vi låtsades att den gamla fiskebåten var vår. Det går inte en dag utan att hon pratar om att hon vill ut och åka båt, helst den stora båten. Jag tror hon menar de stora passagerarbåtarna, som har ett kafé där man kan köpa glass. Här ute finns inga bilar, endast flakmopeder och en och annan traktor som hon har stor respekt för.

Det bubblar fram så många roliga uttryck från henne nu, som jag skippar den och självklart... uttryck som känns som en vuxens. Jag märker att hon suger åt sig nya saker hela tiden, sätter på sig skorna själv även om det emellanåt blir på fel fot. Underbara unge.

Hon bor där nu, säger hon. I sin koja under äppelträdet. Ibland hör jag henne ropa på mig, just för att kolla om jag är där i närheten. Den där känslan av att vilja vara självständig, men ändå söka trygghet. Jag känner den än.

 

 


No Comment

Leave your comment

Leave your comment

Translate »