Efter en hotellnatt i stan

För andra året i rad tog vi in på hotell i stan en natt under sportlovsveckan. Innan vi flyttade ut till huset på ön lovade vi vår äldsta dotter att vi skulle bo på hotell i stan åtminstone en gång per år. Jag tror att hon gillar det här hotellet särskilt mycket eftersom de har en uppvärmd takpool. Utsikten mot Göteborgs Drottningtorg är nog det jag gillar mest, även om det kanske inte är stans vackraste plats direkt.

Onekligen är det väldigt härligt att bara ligga och titta ut på alla människor som har bråttom lite överallt. Det jag själv blir påmind om är hur mycket jag uppskattar att vi har valt att sakta ner tempot en aning, att allt får ta sin tid. Som att stå i en lång kö i affären och tjuvlyssna på andras prat utan att det känns jobbigt, att gå lite långsammare och att det får ta en extra stund att ta sig till skolan eller hem från jobbet. Under vårt första år här ute på ön hade jag svårt för det där, att vänja mig av och att varva ner. De senaste femton – tjugo åren har jag bott vid trafikerade bilvägar och nära spårvagnshållplatser. Det var något jag tyckte om och uppskattade en längre tid. Sen kom en utbrändhet och en längtan bort. Nu tycker jag om att vakna till tystnad och fågelsång mer än någonsin.

Ibland är det bästa med att vara hemifrån att få komma hem igen. Att få dricka mitt kaffe precis så som jag vill ha det i en av mina favoritkoppar. Utanför mitt fönster är det en flyktig snöstorm igen för andra gången på en vecka. Några aprikosfärgade franska tulpaner fick följa med hem lagom till helgen, som ännu ett hopp om vår.


No Comment

Leave your comment

Leave your comment

Translate »