Dagar som passerat

På morgonen hemma efter veckans första tur till Stockholm tog jag en promenad in genom skogen och ner mot havet. Numera har jag svårt att förstå att jag tidigare bott i städer som London och Stockholm där livet rusar fram. Så levande och härligt, men i lagom dos för mig.

Avsikten med promenaden var att hitta platser till fotograferingen av Tobas SS18 kollektion med Elin dagen efter. Varma toner av sand, vass och torkat gräs, med karga klippor och hav i bakgrunden. Så vackert för ögat och behövligt för själen.

Resten av förmiddagen fotade jag och skrev på ett blogginlägg till Midbec där jag och Tove gästbloggar i vår. Visst känns solen och ljusets närvaro i hela kroppen nu.

Under en kaffepaus läste jag lite i den här boken som jag fick med mig hem efter ett inspirerande möte med grundaren och en av teamet på Relatable. Deras entusiasm och driv smittade verkligen av sig och det var så skönt att få prata av sig lite om den bransch som jag numera jobbar i.

En mjuk kimono från Malaika Cotton följde med hem efter middagen hos Ek Pr tidigare i veckan och ett paket jag med spänning väntat på packades upp.

På lördagsmorgonen vaknade jag tidigt som bara den tillsammans med solens första strålar. En liten kopp kaffe för att vakna till liv innan jag väckte min äldsta dotter, packade ihop oss och gick ner till morgonens första båtavgång.

Stockholms små gator och vackra fasader på söder. Här mötte vi upp min mamma, syster och hennes två döttrar från Dalarna. Så fint att kunna mötas upp halvvägs i landet så här när vi bor så långt ifrån varandra.

Vi checkade in på det här hotellet på Tjärhovsgatan som bytt både namn och karaktär sen jag bodde där senast, för en så där fem år sen. Atmosfären var så härlig och vi fantiserade lite om hur det skulle vara att få göra om hotellet till lägenhet och få bo där alldeles för sig själv.

Takhöjden och ljusinsläppet i vårt rum hann jag fånga lite av innan vi checkade ut, även om bilden från min mobilkamera inte alls gör den rättvis. Nu sitter jag på ett tåg hem mot min stad sen arton år tillbaka, med en längtan efter de två familjemedlemmar som väntar där hemma. Kram till dig som läser här. / annacate


No Comment

Leave your comment

Leave your comment

Translate »