Nästa år, då jävlar

När jag lägger mig på kvällarna kommer idéerna till mig. Jag formulerar inlägg jag vill göra här och tänker vilka bilder som kan passa. Sedan kommer den nya dagen och jag prioriterar om, det finns saker som måste bli klara först. Jag är även otroligt trött, framför allt på kvällarna. Det har varit en intensiv period med deadlines inför jul och allt annat som hör denna tiden till. Imorgon är det nyårsafton och innan Ossian fanns hade jag säkert suttit uppe och valt ut bilder att visa i en post från året som har gått. Men luften har lite gått ur mig, det är mycket jag vill visa men jag orkar inte. Jag vet att snart vänder det. Nu kommer den tiden som är min lågsäsong och uppdragen kommer inte lika tätt. Det kommer finnas tid till vila och att ta hand om mig själv bättre.

Corona har gjort att jag på många sätt är kvar i bebisbubbla från 2019. Den största förändringen är att jag arbetar igen och att Ossie går på förskolan, två saker som har varit bra för mitt välmående. Jag älskar att vara mamma och jag älskar att  fotografera.

Förutom mina uppdrag är min värld liten och består nästan enbart av Calle och Ossie. Det känns som att alla dagar är den andre lik. Sedan de nya restriktionerna kom har vi tre isolerat oss ännu mer. Jag är så tacksam för mina killar för ensamheten hade varit tung för mig. Att få dela föräldraskapet och allt det innefattar med Calle är en stor lättnad. Jag hade säkert klarat av allt som jag gjorde när jag var ensamstående men det vuxna sällskapet ger mycket. Ska jag vara helt ärlig har 2020 varit ett av de bästa åren på länge. Det här året har gett mig kärlek och harmoni. Kanske är det just läget i världen som gör att jag kan känna en stor tacksamhet. Samtidigt drömmer jag mig bort till platser där man bär tunna kläder och om solkysst hud, om äventyr, nya intryck och smaker.  Jag vet att jag inte är ensam och säger om och om igen…nästa år, då jävlar!

 

Tack Calle för bilden ♥


No Comment

Leave your comment

Leave your comment

Translate »