Jag lever

Det har varit tyst här ett tag från mig men jag lever, jag till och med frodas i dessa märkliga tider. Det har bara funnits ett motstånd att dela med mig av livet i skrift. Men jag har en intension om att det ska bli ändring på det. Och jag har mycket att berätta, det har hänt en hel del sedan jag skrev här senast. Jag och Ossian spenderade delar av vintern på Bali. Det får bli ett blogginlägg för sig själv. Att resa med ett litet barn var både tufft och underbart. Det blev många fina bilder som jag längtar att få dela med mig av. Jag är heller inte själv längre, det har jag visserligen aldrig varit sedan Ossian kom men det finns en person till i våra liv. Vi träffades kort efter jag kommit hem i februari och jag är försiktigt optimistisk. Ossian har förresten börjat på förskolan och det känns som om jag fått en del av livet tillbaka. Friheten av att kunna styra över sin egen tid är guld och även att få längta efter honom. Det kommer bli ett tufft år ekonomiskt på grund av Corona men jag låter det inte påverka mig negativt just nu. Jag fokuserar istället mer på den harmoni och glädje som mitt liv präglas av för tillfället. Det finns mycket fint att se framemot…

Porträtten på mig och Ossie är tagna av Carl Mason


1 Comment

Leave your comment
  • Mia Anderberg
    Mia Anderberg 3 maj, 2020 at 12:40

    Isabell! Vad härligt att höra din röst om än i skrift. Och vad härligt att det händer saker. Hoppas att vi ses snart. Kram❤️

Leave your comment

Translate »