Skrivprocessen – från idé till bokkontrakt

 

 

Först, varmaste tack för era fina ord både här och på instagram om min text. Det gör mig väldigt väldigt glad. Gladare än ni kan ana. Och så roligt att så många är nyfikna på att höra om processen. Den kan såklart se ut på många olika sätt, men jag ska berätta hur det varit för mig. I slutet av denna långa text kommer några konkreta tips för dig som har skrivdrömmar. Ok, ska vi köra?

Förra våren började  jag tänka mer på att jag ville omsätta mina diffusa tankar och idéer till ett manus, en bok för barn. Vi läser ganska mycket hemma och jag har en dragning åt böcker som kan tolkas på flera nivåer. De bästa berättelserna är sådana som griper tag om både mig och barnen, öppnar upp för samtal, fantasi och insikter.

Fågeln i mig flyger vart den vill är en sådan bok. Den här vi läst och känt oss igenom här hemma flera gånger. Sandvargen är en annan. Den första är mer sorglig, den andra leder till många gapskratt men också filosofiska frågeställningar att tänka kring. Jag vill gärna känna att både sorg och glädje kan få finnas bredvid varandra. Om en bok har just det och dessutom är konstnärligt tilltalande är jag såld.

Dessa två böcker har i grunden inspirerat mig, tillsammans med vad jag upplever omkring mig i verkliga livet. Och när jag tittar på det verkliga livet, så finns det något där som jag har saknat i en bok att läsa för mina barn. Så den berättelsen bestämde jag mig för att försöka skriva. Den handlar inte om oss, det vill jag poängtera, även om jag plockat in viss erfarenhet från mitt eget liv.

För att komma igång sökte jag en sommarkurs på universitetet i att skriva barnlitteratur, som jag läste på halvfart förra sommaren. Förutom att jobba med en skönlitterär text, ingick det också att läsa ett ganska stort antal böcker i olika genrer och ålderskategorier + göra textanalyser och resonera kring olika frågeställningar i kurslitteraturen. Att läsa så mycket och gå in i böckerna med nya ögon var väldigt lärorikt för den egna skrivprocessen.

I början testade jag mig fram, försökte hitta formen och tonen, få fatt i mina karaktärer. Men ganska snart kom jag in i känslan av att dialog och händelseförlopp kom helt naturligt. Som om jag plötsligt hade lärt känna deras personligheter och berättelsen kom till mig. Det låter lite pretentiöst när jag säger det, men det var så det kändes. Som att lägga ett pussel.

Under kursen lämnade jag in cirka tio sidor text som jag fick feedback på från lärare. Hon hjälpte mig bland annat att se när jag tappade barnperspektivet, så viktigt att aldrig låta barnet förstå saker som vi först som vuxna har förmågan att se och förstå, liksom att inte skriva von oben, det vill säga vara överlägsen och skriva ner till barnet. Efter min sista inlämning skrev min lärare de otroligt fina orden: jag tror att ditt manus snart kommer att vara en bok med hårda pärmar som kommer läsas av många. De  orden gav mig mod och pepp och jag bestämde mig för att innan oktober skulle manuset vara färdigt att skicka till förslag.

Min dotter har varit en stor inspiration och hjälp under hela processen. Hon har ivrigt velat höra varje kapitel, lyssnat noga, peppat och kommit med egna tankar och idéer som har hjälpt mig att hitta riktningen. Att verkligen förstå vilka delar som ett barn går igång på. I hennes värld har det varit självklart att det kommer bli en färdig bok som ges ut på förlag, och det är ju fantastiskt att ha någon nära som tror så starkt på det man gör. Tack älskade Jonna för det <3

Innan jag skickade in manuset fick också min syster, mamma och barnens farmor läsa och komma med feedback – två författare och en bibliotekarie som forskat kring barnlitteratur. Jag fick även hjälp av en läsare från instagram som är bibliotekarie. Det betydde mycket att komplettera med en testläsare som inte känner mig. All respons, tankar och idéer har varit ovärderlig <3

Någon gång efter sommaren kontaktade jag Kajsa Hagelin och frågade om hon ville göra illustrationerna till boken. Och det ville hon! Så hon tog fram tre bilder som jag skickade tillsammans med manuset, till 5-6 olika förslag.

När jag väl hade skickat in började den långa väntan. Tre månader, som det oftast tar, kändes som en evighet. Efter tre veckor kom en standardrefusering. Nedslående förstås. Sen kom två refuseringar till, vilket var ännu mer nedslående. Samtidigt som människor omkring och mitt eget förnuft försökte påminna mig om att det är otroligt svårt, att det är ett nålsöga att ta sig igenom och att det är väldigt få som gör det.

Men så kom ett Ja från ett förlag! Lyckan i mig går inte att beskriva … Och därefter fick jag även ett mail från ett av de allra största och väletablerade, som skrev att de övervägde en utgivning. Och även om det landade i ett nej till slut, så var de orden väldigt betydelsefulla. Därefter kom två svar till som var personliga och peppande även om de tackade nej. Det ena ville gärna att vi (jag och Kajsa) skulle återkomma med en ny idé som passade deras utgivning bättre, så den idén skissar jag redan på.

Det blev alltså både nej, ja och pepp om vartannat, och jag är otroligt tacksam över att jag får göra det här! Nu är Kajsa klar med alla illustrationer och vi håller på att ta fram ett omslag … Nyp mig i armen, det är så himla roligt att få göra det här, och dessutom tillsammans med Kajsa. Jag har fortfarande svårt att greppa att det faktiskt händer.

 

Tänkte avsluta med att summera mina tips till dig som har skrivdrömmar:

  • Skriv mycket – samla ord, meningar, idéer, fragment (jag skriver ner varenda idé jag får i anteckningar i telefonen)
  • Läs mycket – olika genrer och åldrar (säg till om du vill ha boktips!)
  • Gå en kurs eller läs boken Att skriva barn – och ungdomslitteratur av Helene Ehriander  (om det är för barn du vill skriva)  – nu är ansökan öppen för kursen som börjar i höst och går på halvfart under ett år.
  • Hitta testläsare, gärna personer som du inte känner – det ger så otroligt mycket
  • Prova din text på målgruppen – är det du skrivit relevant för åldern den riktar sig mot? Tänk att du har ett barn som hänger över din axel om du skriver för barn.
  • Om du jobbar med bilderbok, se till att hitta en illustratör som verkligen förstår vilken känsla du är ute efter, vad du vill förmedla
  • Kom ihåg att ett nej inte betyder att ditt manus är dåligt. Ett förlag hanterar mängder av inkommande manus året om. Det kanske inte passar deras utgivningsplan eller just det förlaget, testa igen och igen.
  • Tänk att om du verkligen vill ge ut din bok kommer du att göra det i någon form. Det kanske tar tid, det kanske blir en egenutgivning. Men det går. Jag tror att jag hade tappat lusten om jag hade sett processen i svart eller vitt. Att antingen blir den utgiven på förlag eller så blir det inget alls. Parallellt med väntan på svar från förlag kollade jag upp egenutgivning och vilka möjligheter som fanns.

Så. Det blev långt. Hoppas ni fick med er någonting att tillföra i era egna processer <3

 

 

 

 

 


06 Comments

Leave your comment
  • Beth
    Beth 21 mars, 2021 at 18:50

    Thank you..I dream of writing a child’s book ..peace

    • Nanna van Berlekom
      Nanna van Berlekom 27 mars, 2021 at 13:54

      Thank YOU <3

  • Kajsa
    Kajsa 21 mars, 2021 at 19:41

    Så fint, bra och konkret skrivet Nanna! Med dina ord får du nog fler att våga skriva❤️ Och för egen del är det fortfarande nyp-mig-i-armen-känsla att en av mina drömmar går i uppfyllelse snart! Tack för det fina du!

    • Nanna van Berlekom
      Nanna van Berlekom 27 mars, 2021 at 13:53

      Tack Kajsa <3 Jaa nu är det nära. Underbart att få göra med dig!

  • Kajsa
    Kajsa 22 mars, 2021 at 13:12

    Så fint du beskriver din process. Ärligt. Innerligt. Att det blir ett nej. Att det är jobb. Att det är väntan. Att det till slut. Blir en bok.

    Tack.

    • Nanna van Berlekom
      Nanna van Berlekom 27 mars, 2021 at 13:53

      Tack! Ville gärna dela med mig av att det var både också <3 kram!

Leave your comment

Translate »