Jag for ner till bror

Det var flera som uppmärksammade att jag hade Jag for ner till bror på mitt bord när jag skrev och tipsade om en annan bok. Så idag vill jag skriva om den. Karin Smirnoffs fantastiska debutroman som jag hade turen att få jobba med i kursen Kommunikation i skolan.

Så här skrev jag min baksidestext till boken:

“Janakippo återvänder till sitt barndomshem i norrländska glesbygden. Här tycks tiden ha stått stilla. I mötet med sin bror, gamla klasskamrater och sitt jobb inom hemtjänsten är det förflutna omöjligt att värja sig emot. Alla tycks veta allt, och ändå är kommunikation en stor brist i det lilla samhället. En väv av dysfunktionella relationer nystas fram i en hård och mörk berättelse om släktskap, svartsjuka, missbruk och övergrepp. Läsaren får följa med genom nutid och minnesfragment via ett målande bildspråk där norrländsk enslig natur och våldets närvaro sätter stämningen. Vid sidan av det tunga finns också stråk av värme, åtrå, humor och omsorg vilket gör historien uthärdlig.”

Karin Smirnoff har ett säreget språk där en viktig dimension går förlorad om du väljer att lyssna på boken. Hon skriver rakt på, slösar inte med adjektiv och använder bara versaler i början av en mening. Inga frågetecken eller talstreck, för – och efternamn skrivs ihop osv.  Om du ändå väljer att lyssna så tycker jag att Lo Kauppi gör inläsningen väldigt bra.

Jag rekommenderar verkligen den här boken som gick rakt in i mig.

Och ett tips för den som bor i Göteborg: 23/11 hålls författarfrukost med Karin Smirnoff på Mölndals stadsbibliotek.

 


02 Comments

Leave your comment
  • Malin
    Malin 14 november, 2019 at 10:51

    Den satt kvar länge den här boken hos mig. Kanske ännu. För mig var det relationen med djuren som gjorde den uthärdlig. Fick mig också att inse hur mycket mina djur som barn/ungdom lärde mig, det är därifrån jag har min kärna. De lärde mig vad kärlek är och gav mig allt som inte fanns i människovärlden.

  • Nanna
    Nanna 14 november, 2019 at 13:29

    Tack Malin. Det känns så otroligt självklart när du skriver det. Är själv inte uppvuxen med djur alls, har aldrig haft någon stark connection till dem så som du beskriver, men så som du beskriver det håller jag verkligen med om att relationen och kärleken till djuren också är bidrar till att göra historien uthärdlig.
    Varm kram till dig <3

Leave your comment

Translate »