“In surfaces, perfection is less interesting. For instance, a page with a poem on it is less attractive than a page with a poem on it and some tea stains”

_TML4842_TML4845_TML4852

_TML4963

Mina föräldrar stannar i fyra dagar, de sista flyttlådorna lyfts upp på vinden och jag målar lister, tak och väggar i min dotters rum till sent på natten.
Ett år passerar och jag är inte den som direkt kan besluta om färg på golv och väggar.
Jag tänker att det är väl, för under processen lär jag mig oftast att uppskatta det som redan är. Jag tänker att det är lite som med människor ändå, det behöver kanske finnas en relation, men den behöver inte vara perfekt.
En snirklig handmålad blomsterbård löper längs med de slitna väggarna i vår matsal. Sedan 20-talet har den funnits där och jag älskade den inte först.
Men jag har ändå tänkt att den hör huset till, och under året som passerat så har jag successivt börjar uppskatta den allt mer.
Det är viktigt med gamla hus tycker jag, att mötas varsamt på vägen, att lyssna på dess historia.


02 Comments

  • enannanhelena
    enannanhelena 15 april, 2015 at 22:03

    Älskar dina bilder! Älskar barn/dockvagnen!

    Och från första stunden jag la ögonen på de där slingrande blommorna tänkte jag; bara de inte tapetserar över dem!

    Avgudar ditt sätt att resonera runt huset! Ett sådant hus skulle aldrig gå med på att man stressar.

    (Och precis sådana ljusstakar har jag också! De som står på bordet längst ner alltså.)

    /helena

    ps Sa jag at jag älskar Frieda Kahlo? Du har väl sett filmen med Salma Hayek?

  • Emma
    Emma 21 april, 2015 at 09:34

    Fint. Du o huset hittar sätt att vara på tillsammans. Där båda får behålla sin personlighet

Comments are closed here.

Translate »